Forsvinnande vader
Vad ar det for vader egentligen? Sommaren som forsvann eller som inte forsvann da den inte kom och saledes inte forsvann. Typ.
Jaha. Hmm. Typ.
Jaha. Hmm. Typ.
en fransman ar inte heller ensam i London.
Det regnar var femte minut. Alla bussar ar roda och mullret av folk sinar aldrig. Hur kan man bo i denna s t o r a stad? Vara fodd har utan att ens vara medveten om att det som kallas stillhet och lugn faktiskt existerar nagon annanstans pa jorden. Det ar inte bara tomma ord som nagon hittat pa for att fylla ut meningslosa torra meningar. Hur orkar man knuffas och trangas 365 dagar om aret? Byta bakteriehard med den man nyss knuffade till eller for att inte leka domino i tunnelbanan tvingas halla fast i sig i racket i vagnen. Som om ingen gjort likadant minuten innan.
Det ar aldrig tyst. Som om tystnad vore farligt. Eller ouppkomligt. Kanske heligt. En Londonbo blir nog sig aldrig lik da den en gang lamnat sin stad men sen kommit ater. Eller sa blir den. Och lamnar aldrig mer sitt bo.
Det ar ett myller utan dess like. Internationellt, javisst. Charmigt joda. Kul, jo men det finns granser. Da den gransen ar nadd langtar jag mest efter en kopp kaffe i bersan. For det ar val sa det heter.
Pausar
Bloggen har tagit ofrivillig semester. Jobbar pa nya projekt, funderar pa framtiden och ater havregrynsgrot i vantan...
Aven jag ska val bli stor nagon gang. Tills dess kan man sitta och analysera sig sjalv.
Eller nat.
Aven jag ska val bli stor nagon gang. Tills dess kan man sitta och analysera sig sjalv.
Eller nat.
Musiktips
Fransk musik är bra. Speciellt äldre. Men här är ett tips på en helt underbar fransk låt. Lyssna du med. Du faller... Spana in HÄR
Under solen
Så gick färden ner mot rivieran. För att slippa betala för motorvägen valde vi att följa i Napoleons fotspår. Vi körde La route de la Napoleon. Fint, trevligt, risk for åksjuka passagerare då vägen kunde svänga titt som tätt. Dessutom fick vi vackert vänta medan hela fårkören tågade forbi, med åsnor i sällskap och i främre ledet den stoltaste av dem alla. Nej, inte Ferdinand utan fårhunden sjalv.
I Cannes kände man sig genast felplacerad. I alla fall om ni fragar mig. Iklädd T-shirt och jeans kunde man knappast mäta sig med alla donnor i skyhöga klackar, svarta fodral och med en parfymånga som skulle få alla hundar att tappa 70 % av sitt luktsinne. Inga kandisar dock, trots Cannesfestivalens sista dag...eller vänta. Kanske en b-kändis. Jag tog ett foto, ja flera men har ingen aning vem denna dam är. Någon? I hamnen låg vackra yachtbåtar och väntade på vackra ägare, vackra middagar och vackra solnedgångar. I say no more. Men jag undrar hur man kan ha så snuskigt mycket pengar? Maffian?
Så gick färden vidare, vi lämnade Cannes och blev genast vanliga studenter igen på jakt efter billigt sovläge. Det blev camping vid klipporna och med utsikt över bukten. Ingen allemansrätt här inte men vi tog oss friheten. Vissa lagar är faktiskt till för att kringgå en smula. Men natten blev... sömnlös. Det blåste och regnade. I tältet var det varmt, men vinden slet i vårt lilla tält. Men jag blev anklagad för att ha snarkat. Men hur kan man snarka om man inte har sovit? Och har jag sovit har jag inte snarkat. Jag snarkar ju inte. Det är något som inte stämmer.
Men utsikten på morgonen därpå finner inga ord. Regnet hade upphört och himlen såg ut att bli blå. Men dagen blev blåsig. Färden gick vidare genom detta rikemans landskap. Vissa i vårt sällskap badade så fort han såg vatten. Undertecknad nöjde sig med ett dopp. Det var uppfriskande.
Cassis, cirka 20 km öster om Marseille, bjöd oss på sina vackra klippformationer. Havet som har lekt med sin spade och grävt sig inåt landet. Rekreation för själen, ren luft och vackra blommor. Därefter blev det motorväg tillbaka till Grenoble. En resa i turbofart med maximal tidsplanering. Så skulle turen kunna sammanfattas.
Sain et sauf
Yeaaahh!! Undertecknad är tillbaka efter roadtrip till la côte d'Azur. Tyvärr inga paparazzibilder, grym solbränna eller snygga solbrillor fanns i mitt bagage på hemvägen . Men minnen gott folk.
Jaga solen
Äh vad tusen. Solen skiner oftast här men just den här helgen ska det alltså regna. Nu när man har tid att njuta av den. Men då flyr den. Varför?
Så...Jag drar söderut. Till rivieran. Bloggen sticker på minisemester och jagar solen. Resan börjar om 78 min.
Af wiedersehen. Ja, det gäller att börja i tid. Mitt sällskap består av fyra tyskar. Oh grüss gott. Hur ska detta sluta?!!
April i maj
Det regnade igår. Under vårt besök i Annecy. En stad belägen cirka tio mil från Grenoble.
Mina skor, min tröja, hela jag i stort sett blev som en blöt trasa. Inte ens två små espresso kunde rädda mig. Bara humöret.
Men Annecy verkade pittoreskt och mysigt. Det vi såg under regndropparna alltså. Svanarna i kanalen verkade trivas desto mer. Speciellt medströms.
Visste ni förreesten att staden försökte bli en av kandidaterna till de Olympiska Spelen 20014 men misslyckades. Kanske 2018? Dessutom har staden lagt in en ansökan om att en etapp utav Tour de France ska läggas här år 2009.
Det blev alltså ett kort besök i denna stad. Det mullrade från himlen, regndropparna föll. Tågresan tillbaka till Grenoble kändes underbart skön.
Ur led...
är tiden. Eller är det jag som är ur led? Mindre än vanligt? Mer än vanligt?
Solen skiner. Det är sommar. Det växer smörblommor vid Bastiljen och kaffet smakar inte längre lika bra. Det pratas om tentor, ångest och "när åker du hem då?
Det skvallras om Sarkozy och staden här går till attack. Bilar som brändes efter presidentresultatet förra söndagen. Det pratas om kommande vandringar, om bad i alpsjöar och om det blir regn eller inte imorgon.
Dock skvallras det inte om vem som tippas vinna Eurovisionsongcontest . Konstigt. Nja...
Tårtan är bakad, Herr R ska övertalas , håret ska fixas, vinet på kylning.
Ikväll blir det engelsk födelsedagsfest.
Mysterium
Klockrent. Den här bilden fanns på Bryssels flygplats. Jag vet en person som kan identifera sig med den söte pricken ovan. Det ironiska i det allvarliga.
Jo tjena. Att bli av med en väska vill man väl inte. Men shit happens som man brukar säga...
Liljekonvaljer
Liljekonvaljer är sommarkänsla, skolavslutningar, snårtäckta barrskogar och rivsår på benen. Det finns nog ingen annan blomma som lyckas skapa så många nostalgiska moment.
I Frankrike ger man liljekonvaljer till varandra den 1 maj. En tradition helt enkelt.
Tänk. Även jag fick en liten bukett. Hemlig beundrare?
Redan?
Det känns som om jag precis har vaknat vilket inte stämmer för klockan är elva på kvällen. Hurså? Nej, men det slog mig så plötsligt att jag åker till Paris imorgon. Nu finns det ingen återvändo. Helt plötsligt kan jag känna de tunga lårmusklerna och smärtan i kroppen de sista kilometrarna. Svarta tånaglar och stela leder. Ändå gör jag det igen. Jag vet varför. Tror jag. Vissa kallar det galenskap, jag kallar det snarare frihet.
På söndag 08.45 befinner jag mig bland 35 000 andra frivilliga löpare på Champs Elysées. Ett lätt rus och franskt kackel förväntar jag mig. Vi ses!
På söndag 08.45 befinner jag mig bland 35 000 andra frivilliga löpare på Champs Elysées. Ett lätt rus och franskt kackel förväntar jag mig. Vi ses!
Är det alltid 1:a april?
I Venedig kunde man också äta ägg. Eller rättare sagt köpa
till ett riktigt högt pris. Kan det vara för rika Amerikaner? Eller är helt enkelt hönorna från trakten finare och noblare än sina jämlikar i resten av Italien? Kan det vara därför ett ägg med en grön oliv kostar med än 10 euro styck? Fel och fel och fel. Men lurad blev jag. Och det trots att det inte var första april. Det är ju marsipanägg. Lurad blir nog alla. Lika förundrad blir jag. Vilka fantastiska konstverk. Det är detta jag kallar konst. Här snackar vi kreativitet. Kostar det så smakar det. Tur att bilden jag tog var gratis.
Glad påsk!
" Jag får en ny lastbil nästa vecka. Den här har jag haft i fem år och den är nu såld till Polen".
Lifta. Man står med en skylt. Vid vägkanten. Hoppas i sitt inre att NÅGON ska stanna. Har man tur stannar någon femton minuter senare. Har man mindre tur väntar man längre. Det är kallt och det regnar. Det är fuktigt i luften och fötterna i de blöta skorna blir allt kallare och kallare. Femton minter blir snarare en timme. Man börjar tappa hoppet. Fem minuter senare. Kartongskylten man håller i handen är fuktig. Händerna kalla. *suck* Nej, det är inte kul längre. Men hoppet är det sista som överger människan. Hur klyschigt det än kan låta, det är ju sant!
För jag har varit i Venedig. Sett denna mytomspunna stad med egna ögon. Vandrat i dessa trånga gränder på mina egna ben och ätit äkta italiensk mozarellaost. I strålande solsken har jag insett att det finns mycket vatten i denna stad, knäppt över 300 bilder och spanat in RayBan solglasögon ( som jag nästan köpte. Men bara nästan )
Lifta. Det är trevligt. Men tålamod måste man ha. Jag borde lifta oftare. Det får mig att stanna upp och inse att man inte kan stressa vidare till nästa sak hela tiden. Att saker och ting ibland måste ta den tid som det tar. I Frankrike är det lätt att lifta. I bil nummer 1, den som tog oss till Turino i söndags, satt det ett trevligt par. Sunny satt där bak. Ja Sunny, deras ljusgula labrador. Ahhh, sa jag och trivdes de tio milen med denna bil. I bil nummer två fick vi stifta bekantskap med en italienare. Eller njaee. Han kom väl snarare från Venezuela men bodde i Italien sedan 35 år tillbaka. Det blev.... en konversation som gick kors och tvärs ...eller inte alls.
Men så var det där med att lifta i Italien. På hemvägen alltså. Nej, inte så lätt. Regn, regn, regn. Suuuuuck. Men räddningen kom i form av en Volvo i vilken det satt ett italienskt par. Nästa fordon blev en tjusig långtradare, en belgare på väg till Belgien med 25 ton lastbil på flaket. Med tatuering på armen och ciggen i den vänsta handen körde han skickligt detta stora fordon över gränsen. Hem. Det närmade sig. Hem till mitt Frankrike. Fordon nummer 3, ännu en lastbil vars last bestod av tomma champagneflaskor på väg till Reims. Chauffören, en italienare som ville lära sig mer om fransk grammatik, om personliga pronomen lärde oss äta saltade solroskärnor¹ på rätt sätt. Det är det innersta av solroskärnan som man äter och tydligen inte hela skalet. Märkligt, för jag gillar allt. " Först biter du en gång, sen biter du en gång till. Voilà" sa denne trevlige man.
Nummer 4 plockade upp oss cirka 60 km från Grenoble. En ung kille, som själv ofta liftat då han var yngre. Det blev lift nästan ändå fram till dörren. Så nu skänker jag en tanke, en så kallade Tackhets-tanke till alla dem som vågade stanna och plocka upp två vilsna utomjordingar. Tack.
Att försöka visa Venedigs glans är omöjligt med endast några få bilder. Men vi börjar så här.
¹Javisst, något måste man ju bjuda på då man åker så fint.
Sol med damm
Det ar märkligt väder har. För att prata om ett ämne som aldrig diskuteras. Det kan också det diskuteras. Förra veckan blev det kallt igen. Trist sa de gröna knopparna på bladen.
Men idag skiner solen, gröset är grönt, fågelkvitter i buskarna. Kvittrar gör dock intedenna värld och inte Grenoble. Ny rapport från Grenoble&Moi, en nyhet som skrämmer. Den som meddelar att mellan den 15 och 16 mars mättes luftföroreniningarna i atmosfären över Grenoble.På en skala mellan 1 till 10 mättes den till 9. Aj. Hur kunde detta gå till? Mätningen var dock lite mer avancerad än så, siffran är bl.a utmätt genom fyra olika skadliga ämnen, med hjälp av en apparat som tydligen är känslig för damm, vidare ska det under denna period ha drivit luft från öst som redan var kraftigt förorenad. ok. Verkar avancerat. Men en sak vet jag. Jag ska öppna boken. Eller fortsätta. För den är redan öppen.
Vad händer annars? Fotograferar ljuvliga färgskalor på le marché, kramas på campus, fixar sushikvällar, och andra internationella kvällar...det är ljuvligt inte sant!
Jag skriver halvt klart...
22 april kryper allt närmre, ett datum då första omgången i presidentvalet äger rum. Listan är klar. Tolv stycken namn på folkets röstsedlar: Tolv stycken namn i den första omgången att rösta på. Här kommer namnen med tillhörande partier: Sarkozy ( UMP), Royal ( PS), Bayrou (UDF) och Le Pen ( FN) är kända namn. Mindre kända namn utanför Frankrike: Buffet ( PCF) ,Schivardi (Parti des travailleurs) ,De Villiers ( MPF). Laguiller ( LO), Besancenot ( LCR) , Voynet ( de gröna ) ,Nihous (jakt, fiske, natur och tradition )¹ och Bové (anti-liberal)
Tv-debatterna är många.² Planscher och valafficher kanske ännu fler. Men ganska intressant är det. För nu tätnar kampen. Den mellan Sarkozy,Royal och Boyrou. 
Ska det blir Herr Sarkozy som tar hem det? Ja, enligt den sista mätningen skulle denne man vinna över Royale i den andra omgången med 53 % av rösterna. Royale skulle få 47 % av det franska folkets röster. Det meddelar åtminstone www.quelcandidat.com.
Sarkozy.³ Jodå. Denne man, med ungerskt ursprung vill styra ett Frankrike som är stolt över sin historia och sina värderingar. 35-timmars arbetsveckan har fryst lönerna och rört till det i det statliga verket. Alla, menar Sarkozy ska kunna ha möjligheten att få jobba hur mycket de vill.Studenter ska uppmuntras att jobba och kvinnor som vill ut i arbetslivet ska kunna få hjälp med barnpassning. Den enskilde individen ska få bestämma, med en fastlagd plan, då den vill gå i pension.
Europas byggande ska fortsätta med hänsyn till de folk som det består av och all kraft ska sättas in mot terrorismens förintande. Frankrike måste spela sin roll i en allt mer sammansatt värld. Det är i ett nytt Europa som Sarkozy vill regera, i ett Europa som skyddar sina intressen och sina folk i världen. Europa à 27 kan inte fungera som Europa à 6 och Turkiet ska på inga villkor in i den europeiska vänskapen.
Vad gäller miljön, skatter på "rena" produkter ska sänkas, såsom miljövänliga bostäder, "rena" bilar och biologiska produkter, tack vare en lägre TVA skatt. Detta kommer vara en revolution i ett samhälle där ekologin kostar mer än förgiftandet.
Förgiftandet sker också på sitt vis genom cigaretter på offentliga platser. Dessa ska helt förbjudas enligt Sarkozy.Varje år dör det 150 000 människor i cancer, Inte bara rökaren drabbas utan även den som inte röker. Droger ska inte legaliseras, de ska bekämpas.
Familjen ska få hjälp. Kvinnor som vill jobba ska också ha möjligheten. Och de som själva vill uppfostra sina barn ska bli respekterade för det och ska få skrivas in i pensionskalkylen. Valfrihet menar Sarkozy
Nej, skatterna ska inte höjas. Det innebär bara mindre köpkraft.
Madame Royale då? Lönerna ska höjas, SMIC? lönen ska så fort som möjligt höjas till 1500 ?. Behålla 35 timmars-veckan och genom förhandlingar förbättra villkoren för arbetarna.
Minska oljeförbrukningen så att EU s mål att minska utsläppen med 20 % till år 2020 kan uppnås.
Jämställdhet mellan man och kvinna ska respekteras, så även på arbetet och de äldre ska ha möjlighet till vård i hemmet. Pensionen ska höjas med 5 %. Ett första steg.
Så till Bayrou ( UDF) Var även på listan till 2002 års val där han kom på en fjärde plats med 6.84 % av rösterna. Efter valet och Chaques Chiracs vinst var det många utav UDFs medlemmar som lämnade partiet och gick över till Chirac och UMP.Vad vill denne man? Den VI republiken ( le V republique ska alltså bytas ut)
I denna är det premiärministern som organiser och samordnar men presidenten är styrande över regeringen och den som är vald av folket.
Forskning ska bli mer attraktivt, bland annat genom att hoja lonerna for forskarna. 2000 ? ar en lon allt for lag for den unge forskaren. Jordbrukspolitiken maste forbattras. Sma som stora , ekologiska eller traditionella, jordbruken ska skyddas.
Den europeiska constitutionen maste tankas om, likval som den maste omstruktureras
Familjepolitiken maste fordjupas, foraldrar ska inse att det som ar essentiellt ar familjestrukturen, den som lagger grundstenarna for barnen och deras vidare livsutveckling.
¹ Nej, jag kan inget mer om detta parti.
² Undertecknad har dock ingen tv.
³ Får man säga att man tycker att han är lite snygg? Eller snygg är fel ord. Men hmmm... ähh nej det var inget
? Indexreglerad minimilön
Bättre än nötter
Jag höll nästan på att glömma. Hur det nu gick till. Men något mycket trevligt, upplyftande,svalt och skönt har infunnit sig här i staden de sista dagarna. Våren är namnet. Hoppas den stannar. Det kvittras lite överallt, både av människor och av fåglar. Jackor slängs av, skorna blir lättare och det gröna spirande gräset på de ack så få gröna yterna i staden får se sina växande blad sänkas av tyngden av en människas kropp. Det dricks kaffe på uteserveringarna som numera upptar nästan hela den trånga trottoaren så att förbipasserande vackert får trampa ut i gatan. Folk ser glada ut och verkar inte allt för tyngda av det nalkande presidentvalet. Jag återkommer.
Sverige nostalgi
Tydligen ska det funka. Det som reklamen vill förmedla. Denna reklamskylt kan man kan se lite var som här i denna franska stad där solen skiner som aldrig förr. Och enligt planschen så ska man äta dessa små Vasa-snittar om man behöver lite Sverige. Hmmmmm.
Val
Det finns en sida på nätet där man eventuellt skulle kunna bli ett huvud klokare. En sida där saker och ting kan bli lite klarare. Denna sida handlar om det franska presidentvalet 2007. Det är i år det gäller, Frankrike går till val. 74-åriga Chaque Chirac ska bytas ut. 1995 blev han vald och omvald igen vid följande presidentval 2002. Detta presidentval ligger nära i minnet för många fransmän. Valresultatet i första omgången var en klar chock. Visserligen fick Jaques Chirac flest antal röster men som stor vinnare stod Front Nationals kandidat Jean-Marie Le Pen. Denne gick tillsammans med Chirac vidare till valets andra omgång. Efter tolv år som Frankrikes president är det således dags att överlåta platsen till någon annan. Det finns en sida på internet, www.quelcandidat.com som kan ge den dumme massa nyttiga upplysningar om valet och dess kandidater. Jag har huvudet i spannen gällande detta ämne så jag får representera den dumme i detta fallet. På denna sida kan man även testa sig och se vilken kandidat man liknar mest. Testet innehåller 25 stycken frågor som de olika kandidaterna fått svara på. Nu är det franska folkets tur. Svara på frågorna och få veta vilken kandidat man sympatiserar mest med. Jag gjorde testet även fast jag inte är fransyska. Svarade på frågor som:
Europa och världen
Tycker Ni att Turkiet ska få inträde i Europeiska unionen?
-Ja, utan tvekan
-Ja, om Turkiet erkänner det Armeniska folkmordet och jobbar för de mänskliga rättigheterna
-Nej
Miljö
Kärnkraft är Ni:
-För. Det är den renaste energikällan och garanterar vår energikonsumtion
-För. Men vi måste fortsätta att forska efter andra energikällor
-Mot . Vi måste sluta att investera i kärnkraften för att gå över till ett förnybart energisystem.
Samhälle
Homosexuella äktenskap
-Jag är för. Homosexuella par ska kunna adoptera.
-Jag är för men jag är mot adoption
-Jag är mot men Pacs måste förbättras
-Jag är mot
Egentligen ska man väl inte deklarera sitt eget reslutat men jag gör det i alla fall. Det visade sig att jag sympatiserar mest med Madame Corinne Le page och på en nära andra plats med Nicolas Sarkozy. Hoppsan. Corinne Le page förefaller mig tämligen okänd. Får läsa på lite mer om denna dam.
Jag var för övrigt och såg La môme fö två helger sen, filmen om Edith Piaf som med all sannolikhet kommer till de svenska biosalongerna till hösten. Egentligen är den inget annat än tragisk, men så var ju också Edith Piafs liv också vad man skulle kunna kalla just tragiskt. Ett liv fyllt med skandaler, olyckor, alkohol och droger. Henns stora kärlek, den kände boxaren Marcel Cerdan, omkom i en flygplansolycka 1949. Ediths liv efter det innehöll mest morfin och alkohol. Endast 48 år gammal dog hon av cancer. Året var 1963. Men hennes musik ger gåshud om och om och om igen. Non, je ne regrette rien är en låt mina grannar ofta får höra. Än har ingen klagat. Jag tror att jag ska gå och se filmen igen. Fast den här gången inte på en söndag. Söndagar här är ganska trista. Som en sur eftersmak av en annars trevlig vecka. Så spetsa en vanlig söndag med ett biobesök och just denna filmen ger ingen vidare endorfinkick. Snarare ett fall.
-För. Det är den renaste energikällan och garanterar vår energikonsumtion
-För. Men vi måste fortsätta att forska efter andra energikällor
-Mot . Vi måste sluta att investera i kärnkraften för att gå över till ett förnybart energisystem.
Samhälle
Homosexuella äktenskap
-Jag är för. Homosexuella par ska kunna adoptera.
-Jag är för men jag är mot adoption
-Jag är mot men Pacs måste förbättras
-Jag är mot
Egentligen ska man väl inte deklarera sitt eget reslutat men jag gör det i alla fall. Det visade sig att jag sympatiserar mest med Madame Corinne Le page och på en nära andra plats med Nicolas Sarkozy. Hoppsan. Corinne Le page förefaller mig tämligen okänd. Får läsa på lite mer om denna dam.
Jag var för övrigt och såg La môme fö två helger sen, filmen om Edith Piaf som med all sannolikhet kommer till de svenska biosalongerna till hösten. Egentligen är den inget annat än tragisk, men så var ju också Edith Piafs liv också vad man skulle kunna kalla just tragiskt. Ett liv fyllt med skandaler, olyckor, alkohol och droger. Henns stora kärlek, den kände boxaren Marcel Cerdan, omkom i en flygplansolycka 1949. Ediths liv efter det innehöll mest morfin och alkohol. Endast 48 år gammal dog hon av cancer. Året var 1963. Men hennes musik ger gåshud om och om och om igen. Non, je ne regrette rien är en låt mina grannar ofta får höra. Än har ingen klagat. Jag tror att jag ska gå och se filmen igen. Fast den här gången inte på en söndag. Söndagar här är ganska trista. Som en sur eftersmak av en annars trevlig vecka. Så spetsa en vanlig söndag med ett biobesök och just denna filmen ger ingen vidare endorfinkick. Snarare ett fall.
Jag, tjuv?
Låt oss krypa fram ur våra gömställen och öppet erkänna att " ja, jag tjuvlyssnar när andra pratar", ja, jag tycker det är spännande att lyssna på samtalet som pågår bredvid mig på bussätet, på spårvagnssätet eller på tunnelbanesätet", "ja, jag sitter och läser försjunken i mina egna anteckningar samtidigt som jag lyssnar lite sådär försiktigt vad min granne diskuterar om med sin vän/kompis/ man/ älskare eller vad det nu kan vara."
Ja, jag erkänner, Jag gör det. Jag lyssnar och jag skäms inte. Idag på morgonen fick jag ta del av följande i spårvagnen på väg ut mot campus:
Man, i 35-40 års åldern med asiatiskt ursprung sitter på sätet på andra sidan gången i spårvagnen. Snett mittemot honom sitter det en fransyska, runt 20 år. Hon är klädd i kjol, har håret i en svans och utstrålar ingen energi. Ser ganska tråkig ut med andra ord.
Spårvagnen stannar, står stilla, helt stilla.Fem minuter senare meddelar konduktören att det är ett litet problem på banan och att vi därför kommer bli tvungna att vänta ett tag. En del resenärer beslutar sig för att kliva av.
Mannen med asiatiskt ursprung sitter stilla, i sina egna funderingar. Så lutar han sig fram mot fransyskan och ställer på klart förstålig engelska:
Mannen - Excuse me, do you speak english?
Fransyskan - ....heh?
Mannen - You speak english?
Fransyskan - oh, yees, a little bit.
Mannen: What is the problem with the tram?
Fransyskan: heh? ahh.... ehhhh...i....t.... it iiiiss it don t wörk
Mannen ...? ok, are we far from the university?
Fransyskan : ?
Mannen: How many stop to the university?
Fransyskan: aah, it issss three möre stops.
Och så sitter vi och väntar. Fem minuter senare lutar sig mannen åter fram för att ställa en fråga:
Mannen: Where are we on the map? ( han sträcker fram en liten karta över universitetsområdet)
Fransyskan: Here ( hon pekar med fingret på ett ställe på kartan )
Efter detta plockar mannen fram sin mobil, ringer ett samtal och börjar prata, ett för mig helt obegripligt språk. Kan vara kinesiska. För fransyskan mittemot skulle det lika bra kunna vara engelska.
Fransmännen tror sig vara stora på jorden, men ack så små i orden, (som inte är franska bör tilläggas )