lakattis

Ensam i en stor stad. Ingen fransos att ata grot med om morgonen langre. Han sitter just nu pa en Eurolinesbuss tillbaka till kontinenten och till den stora staden dar en liten man styr.

Kan man kanna sig mer ensam. I denna stora smaltdegel, Kanske finns det de som skulle onska att de vore har. Men det regnar ju bara. Har finns ingen sommar. Inga faglar som kvittrar i bersan eller nybakade bullar. Det ar dags att aka. Nasta sondag. Jag raknar dagarna. Imorgon kan jag stryka denna dag. I overmorgon dagen imorgon och dagen efter det overmorgon. Tills dess att planet lyfter...

Imorgon jobbar jag. Lat tiden springa. Sommaren komma och avgaserna minska

Ciao

Man kan inte gilla alla. Alla kan inte gilla alla. Men man kan gilla nagon pa samma satt som alla  gillar nagon. Dock ar jag tveksam till om jag nagonsin kommer att kanna mig vid gott mod da nagon av mina chefer finns i narheten. Snarare kanner jag stressen, blir klantig och kanner mig annu mera vimmelkantig. Pa ett mycket negativt satt. Varfor det? For att en bra chef inte borde fa lov att skalla ut en framfor gaster, eller klanka ner pa en och bega alla de fel som en chef inte borde gora. Nagon som kan skicka denna portugis pa en utbildningsvecka? En sadan som skulle kunna benamnas nagot i stil med Bli en skicklig chef pa fyra dagar-chefskunskap i rektangular befattning. Jag kan betala  med mina drickspengar. Eller nej, det ar han inte vard.

Dessutom sken solen har i eftermiddags sa vem orkar lyssna pa negativa ljudfrekvenser. Inte jag. Kopplar hellre av med fransosen  i gront skont gras, dricker en gratis kaffe och mumsar pa en gratis organic baguette. Sa dar seg och harlig. Precis som det brukar vara i Frankrike. Fast vi ar i England.

Trots daliga chefer och stressigt jobb ar Le pain Quotidien inte sa illa anda. Den frascha,rena och nyttiga maten till tack. Utan tillsatser, utan konstiga tillverkningsmetoder. Bara rena och naturliga ravaror. Precis som det ska vara.

Well, ibland ar det kanske inte sa tokigt trots allt.

10.07 Duschar, ater havregrynsgrot...




12.11
Med solsken for andra dagen, under denna London-vistelse, styrde vi de franska och svenska benen mot Hyde Parc for lite sollapande och engelsk grammatiktraning.





13.48
Det ar visst bara sommar en gang om aret. Som kalvar pa gronbete...




...och pa kaffejakt...



15.30

Fruktsallad i det grona... engelsk grammatiklektion med herr R.



15.13
Sondag och full fart vid Speaker's corner. Smatt hysteriska och leve gud och hela fadderullan...

Sen forsvann solen och herr R forsvann ivag pa jobb.

Det har inte regnat idag. Konstigt. Tank om det inte regnar imorgon heller. Konstigt. Och i overmorgon. Nasta vecka. Sa konstigt det kommer bli. Fast ocksa sa otroligt skont. Inget regn. Men lite solsken. Kanske aven en bla himmel.
London lever trots allt regnande. Sa aven vi. More or less. Plus ou moins. Mer eller mindre. Jag har nog inte varit den trevligaste personen de sista dagarna. Forstor inte hur han star ut. Men det gor han. Tydligen. Det kanske ar grotens fortjanst? Eller kanske mina hembakta piroger? Eller bananmuffinsen? Eller bullarna jag bakade? Jag ar fortjust intresserad av att baka, ga runt i ljuvliga delikatessaffarer med matinslag fran hela varldens horn. 
 Herr R ar totalt forlorad ute i  koket. Hans matkunskaper stracker sig till hur man ror ihop en crèpessmet. Dit men inte sa mycket langre. Han tycker det ar roligare att kika runt pa Harrods leksaksavdelning an pa matavdelningen.

Daremot ar han sa mycket battre pa att ata. Dessutom gillar han i stort sett det mesta. Forutom brysselkal, vanlig kal och  oliver. Kanelbullar ligger fortfarande pa hogsta listan. Hogre an ett pain au chocolat skulle jag tro. Men jag ar inte saker for jag har inte fragat. Vill ju inte kasta sten i glashus i onodan.

Men da jag  ville kolla runt i den tredje delikatessbutiken i torsdags, da vi var ute pa kulturell London-runda, fick han slapa mig ut ur affaren. Tva stallen rackte tyckte han och ville hellre ga till Hyde Parc Corner.  Aven fast det regnade.

Men han far diska!