Paris fanns kvar i helgen, så även familjen Branche. " Kidsen" var sig lika, kanske lite längre, deras fågel lite småsjuk men vid liv, kanske var köksbordet lite mindre stökigt än tidigare, men samma teskålar som alltid fanns på frukostbordet. Stämningen var som vanligt, deras minne ibland lite väl hackigt och effektivitet har ännu inte blivit ett ord att sätta upp på kylskåpsdörren. Med detta sagt vill jag inte kritisera. Det är en fransk familj, väldigt fransk på många vis, mindre fransk på andra. Några exempel där de skiljer sig
- Skor är något som man har på sig då man är utomhus men inte inonhus. I många andra franska hem bärs skorna även inomhus.
- De är ljuvligt förtjusta i vår svenska lille bulle. Den som innehåller kanel och en massa vetemjöl.
- De har börjat sopsortera* och börjat äta mycket biologiskt ( " Sen vi kom hem från vår semester i Sverige i somras äter vi nästan bara bio " citat Carole )
Fransk i den bemärkelsen att:
- Familjen kan inte passa tider, kommer aldrig iväg på givet klockslag snarare en timme senare än vad som avtalats från början
- De kan vara lite väl trångsynta ibland
Småsaker inte sant, men så var det sagt.
Annars spenderade vi tid tillsammans, då jag och Olivia bakade kanelbullar, småpratade om skola, om jobbiga pojkar i hennes klass och mumsade senare på nybakade "kanelisar". Dagen före, en småkall fredag ( Carole definierade den som en riktigt, riktigt , ja RIKTIGT kall sådan) bjöd Carole mig på lunch på ett av de stora varuhusens restauranter. Den som är belägen högst upp, med en utsikt över Paris i 360 grader.
Kändisspaning denna helg i form av Herman Lindkvist. Ja, det kunde ju varit en mer spännande sådan, men Herman är trots allt Herman och alltid Herman.
Resten av helgen tllbringades på andra sidan St Germain. Vid stranden av Marne...
* papper, glas och kartonger
1