lakattis

Det ar onodigt att  upprepa sig. Folk blir bara irriterade pa de som hela tiden sager saker om och om och om igen. Som om man inte forstatt. Eller som om man vore dum. 
Kanske ar det dock det som jag just nu haller pa att gora. Att upprepa mig. Att saga att jag gillar havregrynsgrot. Som om ingen visste det vid det har laget.  Saker som man gillar vill man ocksa att andra ska gilla. Kanske inte allt, men havregrynsgrot gar bra.

Det tycker dock inte alla. Speciellt inte om man ar fransman och gillar att ata sota frukostar, garna sockerklibbiga flingor, pain au chocolat med mycket choklad i eller vitt brod med mycket confiture pa.*

Under kan dock ske. Inte varje dag. Men lagom mycket. Efter att misstanksamt provat en sked grot vid ett antal tillfallen, skakat pa huvudet och atergatt till sockerfrukost har ett under skett:

                                                                                 C'est bon! 

Precis. Inte jag heller kan tro det. Men jag horde ratt. Det gar dock inte att forklara.


 






*marmelad pa svenska

Det var först för någon vecka sedan som Häagendazs -mysteriet inte längre var.... ja ett mysterium. Alltså på Häagendazs äter man glass, eller kaffe går också bra att dricka ( bra tycker jag!)
I Grenoble finns det Häagendazs, alltså finns det glass. Dyr sådan.  På Häagendazs kan man gå och köpa glass, själv eller i sällskap. Det är kanske trevligare om man är några stycken så har man mycket trevligt att prata om. Jooo... man kan ha trevligt bara om man är två... men man kanske  kan ha ännu trevligare om man är ...fyra?

Vi var i alla fall  fyra. Men vi var inte ens på Häagendazs. Utan på stället bredvid där de säljer inte så värst goda crèpes, halvtaskigt kaffe och med ännu mer halvtaskig personal. Så varför i hela friden gå dit? Allt annat var stängt. Det var på  en söndag. I aprilmånad. Det regnade ute eller som man kan säga på franska " det regnar som korna pissar".  Ja, så sitter vi där. Äter sega crèpes, sväljer en klunk taskigt kaffe och lyssnar då tusen kor kissar utanför. Hade vi verkligen så tråkigt? Nejdå , inte alls. Ett sällskap bestående av en belgare, en tyska och en fransyska från Reunion ( ja Frankrikes "departements" far far away...) samt undertecknad ,som uppenbarligen är svensk, kan omöjligt sitta och snurra tummarna.

Kanske pratade vi om glass eller om varmt lent kaffe, kanske pratade vi om glassorter eller om koffeinhalten i ljummet blaskigt kaffe, kanske pratade vi helt enkelt bara om Häagendazs:

Häagendazs är svenskt, sa tyskan. Knappast att det är svenskt, kontrade svenskan. För det är ju holländskt.
Varpå belgaren nästan satte ölen i halsen men återfick snart andan: Nej. Häagendazs är inte holländskt. Det är inte flamländska. Nej, jag tror att det är danskt... ja det är danskt" . " Non, pas danois"  " Jo det har jag alltid trott ,det ÄR danskt", hävdade belgaren. " Nej, det har fortfarande inte blivit danskt, det är inte skandinaviskt",  sa svenskan. " Men kan det inte vara tyskt ändå?"  " Nein, nein, das ist nicht Deutsch.. ." sa tyskan fortfarande lika bestämt 
Hmmm, sa belgaren och tog ännu en klunk av ölen, Jaha, sa fransyskan och förbannade vädret. " Men jag ALLTID trott att det är norskt eller svenskt, fortsatte tyskan fem minuter senare." " NEJ, det är varken svenskt eller danskt..." förkunnande mycket nog svenskan " .

Och så fortsatte det ännu en stund och det fortsatte att regna som kor kissar. Märkligt, i England regnar det hundar och katter, men i Frankrike är det korna som pissar. Vad är det för regn som faller i Sverige? Det öser? Vaddå öser?

Och Häagendazs? Vi skildes som vänner även denna kväll, med den uppgiften att ta reda på Hägendaz ursprung. Men som så många andra saker föll även denna lilla episod i glömska tills jag för någon vecka sedan läste en artikel i DN om just Häagendazs. Allt bitar föll på plats. För det är franskt. Nu kan vi åter sova lugnt om natten. Mysteriet är löst och vi är åter vänner.

Det är intressant att mat ofta är ett återkommande tema i många diskussioner. Kanske för att det helt enkelt är livsavgörande. Och vin. Rena skräcken att bjuda fransmän på vin. Till att börja med  vänder och vrider de på flaskan i fråga. Antingen bara de låtsas att de är vinkunniga eller så också de är det. Och det är ju ännu värre.Så rynkar de på näsan lite, eller säger inget alls. Sen ska flaskan öppnas och sen ska vinet smakas.
Tillbaka till det redan påbörjade temat-mat. Fransmännen är väldigt stolta över sin franska matkultur. Förvisso, de har sin ost och de har sitt vin och de har sina fantastiska baguetter. Men däremellan har de precis lika mycket snabbmat som andra europeiska länder. Jodå, deras matmarknader är fantastiska. Trevliga. Färgglada. Mättande för ögat och för själen. Livsupplyftande helt enkelt. Men lite väl stolta kan de vara ibland. För franska kids ( ok allt är relativt) är usla på matlagning och så var det sagt. Nu får jag stå för det. Men  jag tror mig ha bevis.

Och alla länder har väl sina speciella maträtter. Frankrike har sina grodlår, sin gåslever och framförallt sina sniglar. Sverige har sina kräftor, sina rökta ålar ( som många mycket väl kan rynka näsan åt) och inte att förglömma sina inlagda sillar. Rå fisk, jo men tjena liksom. Det är lätt att rynka näsan åt andra men glömma sig själv. Värt att tänka på.

Så berättar man för fransmännen om något som kallas systembolaget. Kommentarerna kan både vara många eller inga alls. Så här gick det till igår då jag och en fransman vid namn Vincent, som är en vän till en vän till mig, pratade om Sverige och hans kommade semesterresa  i augusti i Sveriges huvudstad:

Jag: ....,[...] men det är ju det som är intressant. Ja,  vilket inflytade Frankrike har haft i Sverige genom historien , bla bla bla..vikingar... byar... normandie... bla bla bla och Gustav III ...franska vid hovet  bla bla ...att i uteslutande alla ord inom teatersammanhang kommer från det franska språket ...bla bla... kungen...bla bla.. ja ord som hmmm-..fars, teater, éloge, bla bla... Napoleon och Bernadotte...bla bla... inte många fransmän som vet...

Vincent ...oj...märks att du läser historia...så kommer man frysa i Stockholm i augusti då?

Jag: Ja, det är superkallt. Glöm inte vinterjackan. Och har ni tur kanske ni ser isbjörnar?

Vincent: heh??

Jag: Nej nej, men jag kan rekommendera att ni köper med er vin hemifrån. För det kommer ni inte finna i vanliga livsmedelsaffärer. Ja, monopol. Ni får gå till  S Y S T E M B O L A G E T...