En prinsesstårtas resväg
Hur lär man känna ett land? Genom dess mat. . För att det är så roligt. Gott också. Att baka alltså
Att skapa något. Att känna något. Det har ett visst kreativt värde i sig. Det har det väl?
I alla fall. Igår fyllde min engelska vän år. Jag slog till på stort och bakade prinsesstårta. Tack till snälla föräldrar som förde svenskt marsipanlock från svensk till belgisk mark förra veckan då hela familjen gick på belgiskt bröllop.
Tillbaka till marspinlocket. Har det förresten ändrat lite färg? Har det gått mode i marsipanbranschen också? Gul-grönt? Var det inte mer grönt än gult innan? Eller?
Tårtbotten. Vispa ägg och socker poröst...Jo men tjena. Än har jag inte blivit så pass modig att jag knackar på hos grannen för att fråga efter en liten elektrisk visp.
Finns det vilja finns det ...resultat. Att vispa för hand är modigt. Dessutom får man snygga armmuskler.
...steg nummer ett klart. Dags att...
..dela kakan. I tre delar...
...Det blev ju snyggt.
Jaha. Då var det dags att klä denna sockerklick med lite vitt. Vaniljkrämblandningen, gjord på grädde, mjölk, ägg och socker, som fått stifta bekantskap med gelatin och grädde ströks läckert ut på varje lager...
Inte röra. Jag tror att jag var bagare i mitt förra liv. Eller hur var det nu? Nyss var jag ju japan, med tanke på mitt begär efter sushi och innan dess var jag väl kines... och dessförinnan... ähh.... princess princess... säg mig vem som vackrast är...
...det är DU. Marsipanlocket läggs över. Men det saknas något...
..just det! Voilà. Med lite mjöl och några ägg får man
detta resultat.
Hur gick det sen? Hur slutar denna historia?
Detta hände...
Här försvann den. I engelska, tyska och franska magar. Något klassiskt svenskt bland sangriabål, vin och flottiga chips.
Vilken lycka att få baka.
Att skapa något. Att känna något. Det har ett visst kreativt värde i sig. Det har det väl?
I alla fall. Igår fyllde min engelska vän år. Jag slog till på stort och bakade prinsesstårta. Tack till snälla föräldrar som förde svenskt marsipanlock från svensk till belgisk mark förra veckan då hela familjen gick på belgiskt bröllop.
Tillbaka till marspinlocket. Har det förresten ändrat lite färg? Har det gått mode i marsipanbranschen också? Gul-grönt? Var det inte mer grönt än gult innan? Eller?
Tårtbotten. Vispa ägg och socker poröst...Jo men tjena. Än har jag inte blivit så pass modig att jag knackar på hos grannen för att fråga efter en liten elektrisk visp. Finns det vilja finns det ...resultat. Att vispa för hand är modigt. Dessutom får man snygga armmuskler.
...steg nummer ett klart. Dags att...
..dela kakan. I tre delar...
...Det blev ju snyggt.
Jaha. Då var det dags att klä denna sockerklick med lite vitt. Vaniljkrämblandningen, gjord på grädde, mjölk, ägg och socker, som fått stifta bekantskap med gelatin och grädde ströks läckert ut på varje lager...
Inte röra. Jag tror att jag var bagare i mitt förra liv. Eller hur var det nu? Nyss var jag ju japan, med tanke på mitt begär efter sushi och innan dess var jag väl kines... och dessförinnan... ähh.... princess princess... säg mig vem som vackrast är...
...det är DU. Marsipanlocket läggs över. Men det saknas något...
..just det! Voilà. Med lite mjöl och några ägg får man
detta resultat.
Hur gick det sen? Hur slutar denna historia?
Detta hände...
Här försvann den. I engelska, tyska och franska magar. Något klassiskt svenskt bland sangriabål, vin och flottiga chips.
Vilken lycka att få baka.
Det skulle kunna bli en tradition...
Idag är det torsdag, den 21 december. Just det... GRATTIS OSKAR
Sen du kom hem har du väl hunnit med att sätta stjärnan i granen, spanat in nationslivet i Uppsala, snickrat med morfar (!) , följt Fuglesangs villervalla i rymden, ätit havregrynsgröt ( ?), sett julkalendern, andats frisk svensk luft och hunnit tröttna på den svenska kylan. Eller?
Imorgon åker jag utomlands. Det bär av mot Genève. Från Genève blir det mysigt flyg mot Köpenhamn. Från Köpenhamn till Sverige. Det blir tre länder på en dag. Då återstår bara ett orosmoment. Måtte bara inte SNCF s tågmannar få för sig att S T R E J K A.
Ikväll blir det sushi med blandad skara från vårt klot.
Snart kommer även Fuglesang hem. Vilken kille! Je croise mes doigts....
Idag tänker jag på...
LISA!!!
För det är hennes födelsedag idag! Joyeux anniversaire, joyeux anniversaire...
*harkel* Jag hoppas att hon inte har något emot att bli grattad här på min sida...
( i så fall säg till...)
När jag var liten hade jag en brevkompis. Eller jag hade nog inte snarare en utan flera. Alltid hoppade man högt av glädje då man såg att man fått fyra nya brev från posten på en och samma dag från fyra olika brevvänner från olika delar av vårt avlånga land. Lite mindre glad blev man senare då man insåg att i lådan " Obesvarade brev" låg det ett tiotal. Jag besvarade brev ungefär lika snabbt som jag dammsugade mitt rum. Här kan vi verkligen snacka om kvalitet och kvanitet. Både vad gäller dammsugning som brevskrivande. Innehållet i dammsugarpåsen tydde på ett alltför dåligt städande på samma sätt som brevens spänning kan liknas vid en torr baguette som av misstag legat och torkat på köksbordet.
En utav alla dessa brevskrivarvänner sände mig ett brev på min födelsedag . Som rimmade. Tyvärr har det mesta utav denna rimmande ordlek fallit ur mitt minne men de sista raderna minns jag:
Det är synd att du bor så långt söderut för innan jag hunnit fram är väl tårtan slut...
Men i detta fall byter jag ut söderut mot norrut... så Lisa...det är synd att du bor så långt norrut för innan jag hinner fram är väl tårtan slut!
GRATTIS!