En prinsesstårtas resväg
Hur lär man känna ett land? Genom dess mat. . För att det är så roligt. Gott också. Att baka alltså
Att skapa något. Att känna något. Det har ett visst kreativt värde i sig. Det har det väl?
I alla fall. Igår fyllde min engelska vän år. Jag slog till på stort och bakade prinsesstårta. Tack till snälla föräldrar som förde svenskt marsipanlock från svensk till belgisk mark förra veckan då hela familjen gick på belgiskt bröllop.
Tillbaka till marspinlocket. Har det förresten ändrat lite färg? Har det gått mode i marsipanbranschen också? Gul-grönt? Var det inte mer grönt än gult innan? Eller?
Tårtbotten. Vispa ägg och socker poröst...Jo men tjena. Än har jag inte blivit så pass modig att jag knackar på hos grannen för att fråga efter en liten elektrisk visp.
Finns det vilja finns det ...resultat. Att vispa för hand är modigt. Dessutom får man snygga armmuskler.
...steg nummer ett klart. Dags att...
..dela kakan. I tre delar...
...Det blev ju snyggt.
Jaha. Då var det dags att klä denna sockerklick med lite vitt. Vaniljkrämblandningen, gjord på grädde, mjölk, ägg och socker, som fått stifta bekantskap med gelatin och grädde ströks läckert ut på varje lager...
Inte röra. Jag tror att jag var bagare i mitt förra liv. Eller hur var det nu? Nyss var jag ju japan, med tanke på mitt begär efter sushi och innan dess var jag väl kines... och dessförinnan... ähh.... princess princess... säg mig vem som vackrast är...
...det är DU. Marsipanlocket läggs över. Men det saknas något...
..just det! Voilà. Med lite mjöl och några ägg får man
detta resultat.
Hur gick det sen? Hur slutar denna historia?
Detta hände...
Här försvann den. I engelska, tyska och franska magar. Något klassiskt svenskt bland sangriabål, vin och flottiga chips.
Vilken lycka att få baka.
Att skapa något. Att känna något. Det har ett visst kreativt värde i sig. Det har det väl?
I alla fall. Igår fyllde min engelska vän år. Jag slog till på stort och bakade prinsesstårta. Tack till snälla föräldrar som förde svenskt marsipanlock från svensk till belgisk mark förra veckan då hela familjen gick på belgiskt bröllop.
Tillbaka till marspinlocket. Har det förresten ändrat lite färg? Har det gått mode i marsipanbranschen också? Gul-grönt? Var det inte mer grönt än gult innan? Eller?
Tårtbotten. Vispa ägg och socker poröst...Jo men tjena. Än har jag inte blivit så pass modig att jag knackar på hos grannen för att fråga efter en liten elektrisk visp. Finns det vilja finns det ...resultat. Att vispa för hand är modigt. Dessutom får man snygga armmuskler.
...steg nummer ett klart. Dags att...
..dela kakan. I tre delar...
...Det blev ju snyggt.
Jaha. Då var det dags att klä denna sockerklick med lite vitt. Vaniljkrämblandningen, gjord på grädde, mjölk, ägg och socker, som fått stifta bekantskap med gelatin och grädde ströks läckert ut på varje lager...
Inte röra. Jag tror att jag var bagare i mitt förra liv. Eller hur var det nu? Nyss var jag ju japan, med tanke på mitt begär efter sushi och innan dess var jag väl kines... och dessförinnan... ähh.... princess princess... säg mig vem som vackrast är...
...det är DU. Marsipanlocket läggs över. Men det saknas något...
..just det! Voilà. Med lite mjöl och några ägg får man
detta resultat.
Hur gick det sen? Hur slutar denna historia?
Detta hände...
Här försvann den. I engelska, tyska och franska magar. Något klassiskt svenskt bland sangriabål, vin och flottiga chips.
Vilken lycka att få baka.
Kommentarer
Postat av: anna
så mums, följde bakeriet med spänning o vilket fint resultat! mumsfilibaba. vecka igen, jobb igen... ska ut o röra mig lite nu,men det regnar ju. fy. puss Anna
Trackback