Lägesrapport

Ute är himlen grå. Det regnar och åskar varje kväll. Men idag är himlen mörkare än vanligt. Och jag ska åka. Lämna denna alpstad med dess charm. Lite skitig, lite rökig, men lagom stor och lagom pittoresk. Detta blogginlägg lär bli det sista,i alla fall för den här gången, från Grenoble. Men tillbaka ska jag. Jag vet bara inte när.
I eftermiddag går färden mot Aix-en-Province och tidigt imorgon lyfter flyget från Marseille mot Stockholm. Slutdestinationen heter Uppsala och ett visst Hotell Frode. För enlig trogna källor är värdinnan så söt och rar, bjuder säkert på gröt oc h allt som en liten syster kan önska sig. Enligt värdinnan själv bor det också en liten vovve i samma byggnad. Alltså finns det inte så mycket mer att tillägga. Finns det hundar, finns det liv. Kanske är den gul och mjuk. Vilken lycka. Jag ska dit!
Så sitter man här, med vetskapen om att det är dags att åka. Då vill man inte. Man vet att man inte kan stanna kvar. Kurserna är slut, tentorna skrivna. fransmännen har flytt hem till mamma. Campus är tomt och plötsligt finns det fler kontrollanter på spårvagnen. Kanada har åkt hem, England likaså. Tyskland försvann förra veckan och Belgien igår. Nederländerna tar tåget nästa vecka och Australien ger sig ut på Europatur. Frankrike åker till Paris i helgen och Sverige åker idag. Det finns inget annat val.
På återseende Grenoble.
Je cours, je cours, je cours...je suis perdu...
WOW! Jag har inte deltagit i den årliga schlagerdebatten och nu är det väl ändå försent. Inte heller såg jag schlagerfinalen, vet ens knappt om den sändes på fransk tv. Det gjorde den säkert. Men ärligt talat, varför vann inte Frankrikes bidrag? De är ju superheta. Hittills idag har jag lyssnat på sången...hmmm. Tappat räkningen. Det säger väl något. Den är så dålig att den är underbar. Jag älskar den. Gå in du med och spana in Fatals Picards och deras bidrag " L'amour à la Francaise" HÄR.
Så lyssnar jag vidare och finslipar min sista inlämningsuppgift, ett arkivarbete om maj 68 med betoning på händelseförloppet i Grenoble. Typ. Tittar ut genom fönstret då och då. Himlen är blå, solen är gul. Vandrade under järnvägsbron tidigare i förmiddags. Över till den lite mindre fina delen av Grenoble, där man inte vill gå efter klockan tio på kvällen och där skumma män träffas på kafé-barerna och slänger jobbiga kommentarer då man går förbi. Men jag gillar kvarteret i dagsljus. För det har en internationell touch. Det finns asiatiska små trevliga butiker och arabaffärer som säljer supergoda oliver i lösvikt och billiga färska grönsaker. Kanske inte alltid av bästa kvalitet. Men charm gott folk. Charm.
Jag ska förresten bli lotta. Detta kom jag på i morse då jag bläddrade igenom en svensk studenttidning som mina föräldrar skickat ner. Det räckte att jag läste "som lotta får du både fysiska och intellektuelle utmaningar" och "just nu behöver vi fler fältkockar" för att jag skulle leta mig in på deras hemsida. Klicka lite personuppgifter och voilà, om några veckor dimper det ner ett brev någonstans i Sverige. Ämnat till mig utan att jag är på den adressen. Spännande. Undrar vad det kan vara för adress? Inte så svårt att gissa ändå.
Så lotta ska jag bli.Ja, då jag är tillbaka i Schwedenland. En givande fritid. Varför inte. Anmäl dig du med: www.lottorna.se
snöboll

Det händer både ett och annat då man är på vandring med tyskar. Det var jag igår. På vandring alltså med tre tyskar. Man skulle kunna kalle dem Tripp, Trapp, Trull.
Hmmm.
Det låg fortfarande snö kvar på 2000 meter. Det var väl här det började efter det att magarna fyllts med baguette och ost. Energiladdning.
Snöbollskrig är ju ganska normalt, kanske även att hoppa från klippan ner i snöhögen. Eller? Men vad sägs om att
Tripp hänger i ett klipppassage medan Trapp går under? Nej förresten, Trull slår vad med Trapp om 5 euro att Trapp ska ställa sig tio sekunder under det iskalla vattnet som faller från ovan i grottan vi hittat. Trapp blir 5 euro rikare.
Aber Katarina. Det gjorde j-vligt ont i huvudet at få allt det där kalla vattnet på sig. Aber Spass, viel Spass!!
Jasså.
Vilka underbara bildbevis
Halt bitte! Ein Deutsch ... nein... er ist Französich...

Igår var jag ute på äventyr. Visserligen under ordnade förhållanden så något vidare äventyr var det väl egentligen inte. Turen gick till Vercours, och hem till Muriel, Uppsalas framtida franska student från och med i höst.
Det bjöds på lunch hemma hos föräldrarna, där osten kom från granngården, jordgubbarna från deras egen lilla trädgårdstäppa och ett rött Rhone-vin att dricka till.
Därefter begav vi oss ut i det fria. Besökte ett museum om den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, lärde Muriel och hennes mamma att äta bok-blad. Gott. Såg en öde liten skidstation på 1500-meters höjd. Kände blåsten i håret och upptäckte att jag kunde flyga. Nej, det blåste inte för mycket. jag kunde flyga.
Det var nära att jag gjorde som de franska gubbarna en gång gjort. Stannade kvar bland lövverken. Skillnaden skulle väl vara att jag stannade där frivilligt utan att ha tyskar hack i häl. Eller jo, tyska vänner har jag ju. Men inte jagar dem mig inte. Kanske är det tvärtom. Men det förtäljer inte denna historian.
På tio-listan...
Då jag hade mina föräldrar på besök i april tog jag med dem till Pain Quotidien. Cafét med stans absoluta bästa sallader. Det är skön syn för ögat att titta på den sallad man beställt. Döm själva. Av diverse skäl brukar jag inte längre lägga ut för många personliga bilder på nätet. Det där med anonymitet är inte så dumt som det låter. Men hej...why not.
Klockan 12.32 idag får jag inte missa. Gör jag det innebär det att jag inte sitter på tåget som ska ta mig och en kompis till ett stadsbesök i Annecy. Har hört att det ska vara vackert där. Bör nog få en egen uppfattning. Återkommer.

Sen är ju själva inredningen inte fy skam.
Bon appétit!

Sallad med lax. Men tiopoängaren går nog till den med chèvre...

Stora goda sallader. Solsken hela dagen och en perfekt atmosfär
Svart på vitt. Typ.
Nyheter i korthet...

Sverra... hänger med till Barcelona, han ska bara nyktra till lite...
Igår uppdaterade jag mig lite på Aftonbladets hemsida (jadå, jag surfar fortfarande på vågor som inte kostar mig något?) och insåg att medan svenska folket börjar fasa över hösten och mörkret som knackar på dörren och vill komma in, går jag fortfarande omkring i linne och skuttar runt i ballerinaskor, ligger och pluggar på gräsmattan på campus med en 50 centimes kaffe vid sidan om. Det är helt enkelt ovanligt varmt här i Grenoble detta år. Och om några dagar är vi i november månad. Fransmännen snyter sig lite mindre för tillfället, jag inte alls.
- Detta har hänt och detta händer:
- Kan inte skylla på någon annan än mig själv, tror jag. Faktum kvarstår; jag har ingen electricitet hemma mig. Den stängdes av igår. Kommer inte få tillbaka den förrän om en vecka. Värre saker kunde hända, men i mitt inre förbannar jag mig själv och just det faktum att jag glömt? kanske svär jag även lite över det franska systemet.
- Jag åker till Barcelona imorgon för att hälsa på Oskar. Snart väntas tapas, vin och salsa? och även en viss oro över att alla utgifter kommer lämna ett brännande hål i min plånbok. Det blir tåg hela vägen, så mysigt?
- Igår kväll var jag ute på campus och vid studenthuset, EVE, för att deltaga i ett lingvistiskt utbyte mellan fransmän och utbytesstudenter. De flesta som som mål att finna sig en ?partner de tandem? , där den ene kanske är tysk och den andre fransman. Den ene vill utveckla sina kunskaper i franska, den andre i det tyska språket. Själv var jag där först och främst i ?nyfikenhetsanda?, som dock slutade med två nya telefonnummer i min telefonbok. En fransk söt tjej som ville utveckla sina kunskaper i engelska och en långhårig fransman som för fyra år sedan var utbytesstudent i Uppsala, med en viss kärlek för kalla svenska februarimorgnar då temperaturen ilsket visar ? 15 grader. Morotskaka, havregrynsgröt och kanelbullar?
- Jag bakade kanelbullar förra veckan, de blev hett uppskattade, både av fransmän som av tyskar. Och efterfrågan efter fler är stor?
- Jag ska anmäla mig till Parismarathon, som går av stapeln 15 april 2007.
- Jag hoppar högt av glädje, för ett utav passen på mitt gym ger mig rejäl träningsverk. I rumpan. Så pass att jag har svårt att gå dagen efter ( !) Annars är det inte någon vidare svettvarning på passen?
- Jag har lov en vecka framöver, därav Barcelonaresan! Och det blir till att plugga.
- Jag har aldrig druckit så mycket mjölk som jag gör här, kanske för att jag är en het anhängare av pastöriserd mjölk (och så var det sagt och jag vet att jag i stort sett är ensam om att tycka så)
- Jag åkte hem för att sova i mörket i min studio utan el igår, trots att jag var inbjuden på fest hos massa fransmän. Jag avstod. Det kommer fler tillfällen?
- Jag vaknade dock klockan fem imorse till oljudet av sopbilen som hämtade både osorterade som sorterade sopor. Om det vore möjligt att stämma dem skulle jag gärna göra det.
- I väntan på spårvagnen i förmiddags gick det en hårt sminkad och blonderad fransyska ? i sina bästa år? förbi mig. Naturligtvis rökte hon. Det märks. Kanske var jag på dåligt humör ( Läs: ja, jag var på dåligt humör) och kanske suckade jag irriterat då röken nådde mina näsborrar ( Läs: Ja, jag suckade högt och irriterat) Varpå denna dam, då hon passerar, vänder sig mot mig, frågar irriterat och arrogant : ? Qu-est-ce qu?il y a?? ( Vad är det?) Jag har lust att svara henne att hon är en stor samhällsfara och att bara för att hon röker vill inte jag ta del av de stinkande ångorna. Men jag svarar tafatt att jag inte gillar cigarettrök. Ganska tyst och mesigt. Nästa gång då jäklar?Jag trodde nästan hon skulle slå till mig?
ibland racker det med lite bilder...





Och snart ligger snon djup...
Sverige=fisk?
Lektion i tva timmar och med en nyfiken fransman bredvid mig som titt som tatt viskade nagot. Han antecknade mindre an jag, suckade halvhogt och ritade en karta over Sverige sa att jag skulle kunna satta en prick dar jag bodde.
"ha, ha, kartan ser ju mer ut som en fisk, " skrattade han, fortsatte att sucka lite, eller titta ut genom fonstret.
" Du vet ,om du trottnar kan du ju alltid ga och sova lite.
"? "
" ja, den dorren som ar dar", sa han och pekade mot den vanliga dorren som man gar in och ut genom, "den leder egentligen till en sovsal!! "
Och du ska stanna hela aret? Ska du ha samma prov som oss? Var bor du grenoble?
Inte konstigt att dagens antecknande blev till ett myller av det som kallas bokstaver. Kan minnas att jag larde mig i skolan for lange sedan att bokstaver maste sattas ihop for att fa kallas ord som i sin tur ska bilda meningar. Tror att jag under dagens lektion tragiskt nog missade det dar sista.
Men trevligt hade vi!