lakattis

Ute är himlen grå. Det regnar och åskar varje kväll. Men idag är himlen mörkare än vanligt. Och jag ska åka. Lämna denna alpstad med dess charm. Lite skitig, lite rökig, men lagom stor och lagom pittoresk. Detta blogginlägg lär bli det sista,i alla fall för den här gången, från Grenoble. Men tillbaka ska jag. Jag vet bara inte när.

I eftermiddag går färden mot Aix-en-Province och tidigt imorgon lyfter flyget från Marseille mot Stockholm. Slutdestinationen heter Uppsala och ett visst Hotell Frode. För enlig trogna källor är värdinnan så söt och rar, bjuder säkert på gröt oc h allt som en liten syster kan önska sig. Enligt värdinnan själv bor det också en liten vovve i samma byggnad. Alltså finns det inte så mycket mer att tillägga. Finns det hundar, finns det liv. Kanske  är den gul och mjuk. Vilken lycka. Jag ska dit!

Så sitter man här, med vetskapen om att det är dags att åka. Då vill man inte. Man vet att man inte kan stanna kvar. Kurserna är slut, tentorna skrivna. fransmännen har flytt hem till mamma. Campus är tomt och plötsligt finns det fler kontrollanter på spårvagnen. Kanada har åkt hem, England likaså. Tyskland försvann förra veckan och Belgien igår. Nederländerna tar tåget nästa vecka och Australien ger sig ut på Europatur. Frankrike åker till Paris i helgen och Sverige åker idag. Det finns inget annat val.

På återseende Grenoble.