En fransk hund håller siesta
I södra Frankrike tar både sydfransosen och vovven siesta. Tar en paus från caféuppgifterna, sluter ögonen och ..zzz...zzz...zzz...zzzzzzzzzzzzz
Det är skönt med siesta, ladda batterierna mellan varven då solens strålar värmer som mest.
Att folk runt omkring talar om varandra glöms bort då sömnens nissar kommer och hämtar vår lille trotjänare till en välbehövlig siesta i vovvarnas hängmatta far far away...
Dagens ord...
Den som väntar på något gott väntar ALDRIG för länge
Chien à Londres...chiant
Nej det ar ingen paparazzibild. You wish. Men det ar bilden som talar sitt eget sprak, namligen det som sager att aven London-vovvar verkar kunna ta det lugnt. I en stad som aldrig sover.
Vem vill vara hund i London?
Jag vill leka
Du sa ja att du skulle leka med mig. Här är jag! Titta hit då? Kolla på mig. Hej och hå, här är jag! Jag är här. Här, här, HÄR!
Nehä. Nu springer jag. Jag räknar till fem. Så kastar du flaskan. Ta den då. Så springer jag och du kastar. Ja, ja JA!
Jag vill bara leka lite. Snälla, kan du inte leka med mig. Lite bara. Bara fem minuter. Bara fem. S n ä l l a.
Så leker jag med dina barnbarn.
Ahhhh, han är ju hopplös idag. Men jag försöker lite till. Skam den som ger sig. Som... äääh som sa... Sokrates?? Eller Berlusconi? Nej nu vet jag. Mussolini.
Nu springer jag. C'est parti.
bene bene...
Jaha. Bara att luffa efter. Aj! Här står det visst lite tidningar. Flytta på er. Jag har varit här längre än ni. Vänta på mig! Nu måste jag ju öka mina tass-steg. Men vi har nog samma takt. Det är ju bra. De är ju ganska gulliga ibland. Undrar förresten vad det blir för mat idag? Men inte får jag bada i kanalen. Aldrig att jag får det. Och folk som säger att jag kan skatta mig lycklig som är född i Venedig. Mama mia. Om de bara visste. Frankrike ska vara ännu bättre. Det är vad som sägs. Jag borde nog vara en alp-hund eller kanske en så'n där vovve med någonting runt halsen. En sådan där med tjock yvig päls och trubbig nos...en så'n där ...ahhh senil också... mama mia.. jo en Sankt Bernhardhund. Det vore något va! Snötäckta alper, vitt puder och jag som en gul klick mitt i detta vita. Lit som risgrynsgröt med smör i. Laviner. Kallt. Fruset vatten. Inga kakor. Inga gondoljärer. Ingen mozzarella eller gorgonzola. Inga italienare som bjuder mig på kakor. Inga italienska tidningar. Mama mia! Förresten, jag har det nog ganska bra här ändå. Vi som luffar här. Det blir nog kyckling idag. Sa jag inte det? Hos Marco runt hörnet. Och sen äter de glass. Tittar på båtar. Dricker en liten kaffe. Läser tidningen och skvallrar med Marco. Jodå...så att... Venedig. Hmmm. C'est bien. Labrador är väl inte fy skam. Jag är i mina bästa år. Tjoho! Vänt hörrni, jag vill också ha kyckling...hallo...
Svårt att alltid ligga på topp
Någon måste ju hålla ställningarna här. I detta fallet är det jag. Går det inte bra? Jo jo, en liten paus är man allt värd ibland. Det är ganska lugnt här idag. Det är visserligen lördag. Dagen har varit lång. Jasså. Syns det?
Men nog har man rätt att drömma lite. Ligga här och spana ut mot gatan och se om det kommer några små trevliga tikar förbipasserande. Men istället kommer det en idiot och tar ett foto. Jag är väl inget jäkla objekt va. Jag är bara en fransman. Fast hund. Det är väl skillnad. Eller?
Varför får jag aldrig följa med?
Det har säkert redan framgått: Jag gillar hundar. Mycket. Jag gillar att fotografera hundar. En bild med en hund är så mycket mer än bara en bild. Som på bilden ovan.
Nej, inte den här gången heller fick jag följa med in. Varför? Varför måste alltid JAG sitta utanför och vänta. Den som väntar på något gott säger du. Jo men tjena svarar jag. Det tror du va. Nej då, här väntar jag snällt. Men på vad?
Trottoar eller skitoar?
Då jag bläddrade igenom Captiv'en s sista nummer föll min blick på en liten artkel. Det räckte att läsa den första meningen: " Impossible de faire deux pas dans le parc de Hoche sans mettre les pieds dans une crotte de chien, " s'indigne une habitante du quartier. Jo men precis. Det är omöjligt att gå två steg i le parc de Hoche utan att sätta fötterna i hundskit. Detta är upprörande enligt en av kvarterets invånare.
Trots att det finns områden avsedda för hundar som är markerade med " Här gör jag som jag vill" verkar detta ha tämligen betydelselös effekt. Det vittnar ju i alla fall alla hundskitar som man dagligen måste kryssa mellan. Jag satte foten i en för en vecka sedan.
Matte skulle visst bara skriva ut något. Men varför blev jag kvarlämnad på fel sida av dörren?