lakattis

 Då jag bläddrade igenom Captiv'en s  sista nummer föll min blick på en liten artkel.  Det räckte att läsa den första meningen: " Impossible de faire deux pas dans le parc de Hoche sans mettre les pieds dans une crotte de chien, " s'indigne une habitante du quartier.  Jo men precis. Det är omöjligt att gå två steg  i le parc de Hoche utan att sätta fötterna i hundskit. Detta är upprörande enligt en av kvarterets invånare.

Trots att det finns områden avsedda för hundar som är markerade med " Här gör jag som jag vill" verkar detta ha tämligen betydelselös effekt. Det vittnar ju i alla fall alla hundskitar som man dagligen måste kryssa mellan. Jag satte foten i en för en vecka sedan.


Matte skulle visst bara skriva ut något. Men varför blev jag kvarlämnad på fel sida av dörren?