lakattis

Igår var jag ute på äventyr. Visserligen under ordnade förhållanden så något vidare äventyr var det väl egentligen inte. Turen gick till Vercours, och hem till Muriel, Uppsalas framtida franska student från och med i höst.
Det bjöds på lunch hemma hos föräldrarna, där osten kom från granngården, jordgubbarna från deras egen lilla trädgårdstäppa och ett rött Rhone-vin att dricka till.

Därefter begav vi oss ut i det fria. Besökte ett museum om den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, lärde Muriel och hennes mamma att äta bok-blad. Gott.  Såg en öde liten skidstation på 1500-meters höjd. Kände blåsten i håret och upptäckte att jag kunde flyga. Nej, det blåste inte för mycket. jag kunde flyga.

Det var nära att jag gjorde som de franska gubbarna en gång gjort. Stannade kvar bland lövverken. Skillnaden skulle väl vara att jag stannade där frivilligt utan att ha tyskar hack i häl. Eller jo, tyska vänner har jag ju. Men inte jagar dem mig inte. Kanske är det tvärtom. Men det förtäljer inte denna historian.