lakattis

Man kan inte gilla alla. Alla kan inte gilla alla. Men man kan gilla nagon pa samma satt som alla  gillar nagon. Dock ar jag tveksam till om jag nagonsin kommer att kanna mig vid gott mod da nagon av mina chefer finns i narheten. Snarare kanner jag stressen, blir klantig och kanner mig annu mera vimmelkantig. Pa ett mycket negativt satt. Varfor det? For att en bra chef inte borde fa lov att skalla ut en framfor gaster, eller klanka ner pa en och bega alla de fel som en chef inte borde gora. Nagon som kan skicka denna portugis pa en utbildningsvecka? En sadan som skulle kunna benamnas nagot i stil med Bli en skicklig chef pa fyra dagar-chefskunskap i rektangular befattning. Jag kan betala  med mina drickspengar. Eller nej, det ar han inte vard.

Dessutom sken solen har i eftermiddags sa vem orkar lyssna pa negativa ljudfrekvenser. Inte jag. Kopplar hellre av med fransosen  i gront skont gras, dricker en gratis kaffe och mumsar pa en gratis organic baguette. Sa dar seg och harlig. Precis som det brukar vara i Frankrike. Fast vi ar i England.

Trots daliga chefer och stressigt jobb ar Le pain Quotidien inte sa illa anda. Den frascha,rena och nyttiga maten till tack. Utan tillsatser, utan konstiga tillverkningsmetoder. Bara rena och naturliga ravaror. Precis som det ska vara.

Well, ibland ar det kanske inte sa tokigt trots allt.