Under solen
Så gick färden ner mot rivieran. För att slippa betala för motorvägen valde vi att följa i Napoleons fotspår. Vi körde La route de la Napoleon. Fint, trevligt, risk for åksjuka passagerare då vägen kunde svänga titt som tätt. Dessutom fick vi vackert vänta medan hela fårkören tågade forbi, med åsnor i sällskap och i främre ledet den stoltaste av dem alla. Nej, inte Ferdinand utan fårhunden sjalv.
I Cannes kände man sig genast felplacerad. I alla fall om ni fragar mig. Iklädd T-shirt och jeans kunde man knappast mäta sig med alla donnor i skyhöga klackar, svarta fodral och med en parfymånga som skulle få alla hundar att tappa 70 % av sitt luktsinne. Inga kandisar dock, trots Cannesfestivalens sista dag...eller vänta. Kanske en b-kändis. Jag tog ett foto, ja flera men har ingen aning vem denna dam är. Någon? I hamnen låg vackra yachtbåtar och väntade på vackra ägare, vackra middagar och vackra solnedgångar. I say no more. Men jag undrar hur man kan ha så snuskigt mycket pengar? Maffian?
Så gick färden vidare, vi lämnade Cannes och blev genast vanliga studenter igen på jakt efter billigt sovläge. Det blev camping vid klipporna och med utsikt över bukten. Ingen allemansrätt här inte men vi tog oss friheten. Vissa lagar är faktiskt till för att kringgå en smula. Men natten blev... sömnlös. Det blåste och regnade. I tältet var det varmt, men vinden slet i vårt lilla tält. Men jag blev anklagad för att ha snarkat. Men hur kan man snarka om man inte har sovit? Och har jag sovit har jag inte snarkat. Jag snarkar ju inte. Det är något som inte stämmer.
Men utsikten på morgonen därpå finner inga ord. Regnet hade upphört och himlen såg ut att bli blå. Men dagen blev blåsig. Färden gick vidare genom detta rikemans landskap. Vissa i vårt sällskap badade så fort han såg vatten. Undertecknad nöjde sig med ett dopp. Det var uppfriskande.
Cassis, cirka 20 km öster om Marseille, bjöd oss på sina vackra klippformationer. Havet som har lekt med sin spade och grävt sig inåt landet. Rekreation för själen, ren luft och vackra blommor. Därefter blev det motorväg tillbaka till Grenoble. En resa i turbofart med maximal tidsplanering. Så skulle turen kunna sammanfattas.
Sain et sauf
Yeaaahh!! Undertecknad är tillbaka efter roadtrip till la côte d'Azur. Tyvärr inga paparazzibilder, grym solbränna eller snygga solbrillor fanns i mitt bagage på hemvägen . Men minnen gott folk.
Jaga solen
Äh vad tusen. Solen skiner oftast här men just den här helgen ska det alltså regna. Nu när man har tid att njuta av den. Men då flyr den. Varför?
Så...Jag drar söderut. Till rivieran. Bloggen sticker på minisemester och jagar solen. Resan börjar om 78 min.
Af wiedersehen. Ja, det gäller att börja i tid. Mitt sällskap består av fyra tyskar. Oh grüss gott. Hur ska detta sluta?!!
en snigel är alltid en snigel och en fransman alltid en fransman
Det är intressant att mat ofta är ett återkommande tema i många diskussioner. Kanske för att det helt enkelt är livsavgörande. Och vin. Rena skräcken att bjuda fransmän på vin. Till att börja med vänder och vrider de på flaskan i fråga. Antingen bara de låtsas att de är vinkunniga eller så också de är det. Och det är ju ännu värre.Så rynkar de på näsan lite, eller säger inget alls. Sen ska flaskan öppnas och sen ska vinet smakas.
Tillbaka till det redan påbörjade temat-mat. Fransmännen är väldigt stolta över sin franska matkultur. Förvisso, de har sin ost och de har sitt vin och de har sina fantastiska baguetter. Men däremellan har de precis lika mycket snabbmat som andra europeiska länder. Jodå, deras matmarknader är fantastiska. Trevliga. Färgglada. Mättande för ögat och för själen. Livsupplyftande helt enkelt. Men lite väl stolta kan de vara ibland. För franska kids ( ok allt är relativt) är usla på matlagning och så var det sagt. Nu får jag stå för det. Men jag tror mig ha bevis.
Och alla länder har väl sina speciella maträtter. Frankrike har sina grodlår, sin gåslever och framförallt sina sniglar. Sverige har sina kräftor, sina rökta ålar ( som många mycket väl kan rynka näsan åt) och inte att förglömma sina inlagda sillar. Rå fisk, jo men tjena liksom. Det är lätt att rynka näsan åt andra men glömma sig själv. Värt att tänka på.
Så berättar man för fransmännen om något som kallas systembolaget. Kommentarerna kan både vara många eller inga alls. Så här gick det till igår då jag och en fransman vid namn Vincent, som är en vän till en vän till mig, pratade om Sverige och hans kommade semesterresa i augusti i Sveriges huvudstad:
Jag: ....,[...] men det är ju det som är intressant. Ja, vilket inflytade Frankrike har haft i Sverige genom historien , bla bla bla..vikingar... byar... normandie... bla bla bla och Gustav III ...franska vid hovet bla bla ...att i uteslutande alla ord inom teatersammanhang kommer från det franska språket ...bla bla... kungen...bla bla.. ja ord som hmmm-..fars, teater, éloge, bla bla... Napoleon och Bernadotte...bla bla... inte många fransmän som vet...
Vincent ...oj...märks att du läser historia...så kommer man frysa i Stockholm i augusti då?
Jag: Ja, det är superkallt. Glöm inte vinterjackan. Och har ni tur kanske ni ser isbjörnar?
Vincent: heh??
Jag: Nej nej, men jag kan rekommendera att ni köper med er vin hemifrån. För det kommer ni inte finna i vanliga livsmedelsaffärer. Ja, monopol. Ni får gå till S Y S T E M B O L A G E T...
Je cours, je cours, je cours...je suis perdu...
WOW! Jag har inte deltagit i den årliga schlagerdebatten och nu är det väl ändå försent. Inte heller såg jag schlagerfinalen, vet ens knappt om den sändes på fransk tv. Det gjorde den säkert. Men ärligt talat, varför vann inte Frankrikes bidrag? De är ju superheta. Hittills idag har jag lyssnat på sången...hmmm. Tappat räkningen. Det säger väl något. Den är så dålig att den är underbar. Jag älskar den. Gå in du med och spana in Fatals Picards och deras bidrag " L'amour à la Francaise" HÄR.
Så lyssnar jag vidare och finslipar min sista inlämningsuppgift, ett arkivarbete om maj 68 med betoning på händelseförloppet i Grenoble. Typ. Tittar ut genom fönstret då och då. Himlen är blå, solen är gul. Vandrade under järnvägsbron tidigare i förmiddags. Över till den lite mindre fina delen av Grenoble, där man inte vill gå efter klockan tio på kvällen och där skumma män träffas på kafé-barerna och slänger jobbiga kommentarer då man går förbi. Men jag gillar kvarteret i dagsljus. För det har en internationell touch. Det finns asiatiska små trevliga butiker och arabaffärer som säljer supergoda oliver i lösvikt och billiga färska grönsaker. Kanske inte alltid av bästa kvalitet. Men charm gott folk. Charm.
Jag ska förresten bli lotta. Detta kom jag på i morse då jag bläddrade igenom en svensk studenttidning som mina föräldrar skickat ner. Det räckte att jag läste "som lotta får du både fysiska och intellektuelle utmaningar" och "just nu behöver vi fler fältkockar" för att jag skulle leta mig in på deras hemsida. Klicka lite personuppgifter och voilà, om några veckor dimper det ner ett brev någonstans i Sverige. Ämnat till mig utan att jag är på den adressen. Spännande. Undrar vad det kan vara för adress? Inte så svårt att gissa ändå.
Så lotta ska jag bli.Ja, då jag är tillbaka i Schwedenland. En givande fritid. Varför inte. Anmäl dig du med: www.lottorna.se
snöboll
Det händer både ett och annat då man är på vandring med tyskar. Det var jag igår. På vandring alltså med tre tyskar. Man skulle kunna kalle dem Tripp, Trapp, Trull.
Hmmm.
Det låg fortfarande snö kvar på 2000 meter. Det var väl här det började efter det att magarna fyllts med baguette och ost. Energiladdning.
Snöbollskrig är ju ganska normalt, kanske även att hoppa från klippan ner i snöhögen. Eller? Men vad sägs om att
Tripp hänger i ett klipppassage medan Trapp går under? Nej förresten, Trull slår vad med Trapp om 5 euro att Trapp ska ställa sig tio sekunder under det iskalla vattnet som faller från ovan i grottan vi hittat. Trapp blir 5 euro rikare.
Aber Katarina. Det gjorde j-vligt ont i huvudet at få allt det där kalla vattnet på sig. Aber Spass, viel Spass!!
Jasså.
Vilka underbara bildbevis
Halt bitte! Ein Deutsch ... nein... er ist Französich...
Igår var jag ute på äventyr. Visserligen under ordnade förhållanden så något vidare äventyr var det väl egentligen inte. Turen gick till Vercours, och hem till Muriel, Uppsalas framtida franska student från och med i höst.
Det bjöds på lunch hemma hos föräldrarna, där osten kom från granngården, jordgubbarna från deras egen lilla trädgårdstäppa och ett rött Rhone-vin att dricka till.
Därefter begav vi oss ut i det fria. Besökte ett museum om den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, lärde Muriel och hennes mamma att äta bok-blad. Gott. Såg en öde liten skidstation på 1500-meters höjd. Kände blåsten i håret och upptäckte att jag kunde flyga. Nej, det blåste inte för mycket. jag kunde flyga.
Det var nära att jag gjorde som de franska gubbarna en gång gjort. Stannade kvar bland lövverken. Skillnaden skulle väl vara att jag stannade där frivilligt utan att ha tyskar hack i häl. Eller jo, tyska vänner har jag ju. Men inte jagar dem mig inte. Kanske är det tvärtom. Men det förtäljer inte denna historian.
April i maj
Det regnade igår. Under vårt besök i Annecy. En stad belägen cirka tio mil från Grenoble.
Mina skor, min tröja, hela jag i stort sett blev som en blöt trasa. Inte ens två små espresso kunde rädda mig. Bara humöret.
Men Annecy verkade pittoreskt och mysigt. Det vi såg under regndropparna alltså. Svanarna i kanalen verkade trivas desto mer. Speciellt medströms.
Visste ni förreesten att staden försökte bli en av kandidaterna till de Olympiska Spelen 20014 men misslyckades. Kanske 2018? Dessutom har staden lagt in en ansökan om att en etapp utav Tour de France ska läggas här år 2009.
Det blev alltså ett kort besök i denna stad. Det mullrade från himlen, regndropparna föll. Tågresan tillbaka till Grenoble kändes underbart skön.
På tio-listan...
Då jag hade mina föräldrar på besök i april tog jag med dem till Pain Quotidien. Cafét med stans absoluta bästa sallader. Det är skön syn för ögat att titta på den sallad man beställt. Döm själva. Av diverse skäl brukar jag inte längre lägga ut för många personliga bilder på nätet. Det där med anonymitet är inte så dumt som det låter. Men hej...why not.
Klockan 12.32 idag får jag inte missa. Gör jag det innebär det att jag inte sitter på tåget som ska ta mig och en kompis till ett stadsbesök i Annecy. Har hört att det ska vara vackert där. Bör nog få en egen uppfattning. Återkommer.
Sen är ju själva inredningen inte fy skam.
Bon appétit!
Sallad med lax. Men tiopoängaren går nog till den med chèvre...
Stora goda sallader. Solsken hela dagen och en perfekt atmosfär
Svart på vitt. Typ.
Jag vill leka
Du sa ja att du skulle leka med mig. Här är jag! Titta hit då? Kolla på mig. Hej och hå, här är jag! Jag är här. Här, här, HÄR!
Nehä. Nu springer jag. Jag räknar till fem. Så kastar du flaskan. Ta den då. Så springer jag och du kastar. Ja, ja JA!
Jag vill bara leka lite. Snälla, kan du inte leka med mig. Lite bara. Bara fem minuter. Bara fem. S n ä l l a.
Så leker jag med dina barnbarn.
Ahhhh, han är ju hopplös idag. Men jag försöker lite till. Skam den som ger sig. Som... äääh som sa... Sokrates?? Eller Berlusconi? Nej nu vet jag. Mussolini.
Nu springer jag. C'est parti.
En prinsesstårtas resväg
Att skapa något. Att känna något. Det har ett visst kreativt värde i sig. Det har det väl?
I alla fall. Igår fyllde min engelska vän år. Jag slog till på stort och bakade prinsesstårta. Tack till snälla föräldrar som förde svenskt marsipanlock från svensk till belgisk mark förra veckan då hela familjen gick på belgiskt bröllop.
Tillbaka till marspinlocket. Har det förresten ändrat lite färg? Har det gått mode i marsipanbranschen också? Gul-grönt? Var det inte mer grönt än gult innan? Eller?
Tårtbotten. Vispa ägg och socker poröst...Jo men tjena. Än har jag inte blivit så pass modig att jag knackar på hos grannen för att fråga efter en liten elektrisk visp. Finns det vilja finns det ...resultat. Att vispa för hand är modigt. Dessutom får man snygga armmuskler.
...steg nummer ett klart. Dags att...
..dela kakan. I tre delar...
...Det blev ju snyggt.
Jaha. Då var det dags att klä denna sockerklick med lite vitt. Vaniljkrämblandningen, gjord på grädde, mjölk, ägg och socker, som fått stifta bekantskap med gelatin och grädde ströks läckert ut på varje lager...
Inte röra. Jag tror att jag var bagare i mitt förra liv. Eller hur var det nu? Nyss var jag ju japan, med tanke på mitt begär efter sushi och innan dess var jag väl kines... och dessförinnan... ähh.... princess princess... säg mig vem som vackrast är...
...det är DU. Marsipanlocket läggs över. Men det saknas något...
..just det! Voilà. Med lite mjöl och några ägg får man
detta resultat.
Hur gick det sen? Hur slutar denna historia?
Detta hände...
Här försvann den. I engelska, tyska och franska magar. Något klassiskt svenskt bland sangriabål, vin och flottiga chips.
Vilken lycka att få baka.
Ur led...
är tiden. Eller är det jag som är ur led? Mindre än vanligt? Mer än vanligt?
Solen skiner. Det är sommar. Det växer smörblommor vid Bastiljen och kaffet smakar inte längre lika bra. Det pratas om tentor, ångest och "när åker du hem då?
Det skvallras om Sarkozy och staden här går till attack. Bilar som brändes efter presidentresultatet förra söndagen. Det pratas om kommande vandringar, om bad i alpsjöar och om det blir regn eller inte imorgon.
Dock skvallras det inte om vem som tippas vinna Eurovisionsongcontest . Konstigt. Nja...
Tårtan är bakad, Herr R ska övertalas , håret ska fixas, vinet på kylning.
Ikväll blir det engelsk födelsedagsfest.
Kära medborgare
I söndags var det presidentval. Jag såg de spännande minuterna på tv. Det var riktigt...spännande. Intressant och berikande. Herr R satt på nålar. Sarkozy blev det. Frankrikes nye president. Han fick 53.06 % av rösterna. Enligt tidningar och tv har han begett sig på "meditationsresa" inför det som komma ska. För ännu är han inte Frankrikes president. Han får vänta till den 16 maj.
Följande sade han i sitt tal* i söndagskväll :
När jag nu talar till er i kväll [...] känner jag som ni förstår en oerhörd känsla. Sedan jag var ung har jag varit stolt över att få tillhöra en sådan stor, gammal och vacker nation, la France. [...] Nu har det blivit min tur att ge den allt jag kan.
Ikväll går min tanke till alla de miljoner fransmän som har gett mig det här förtroendet. Jag vill säga till alla dem att de har gett mig den här äran då de ansett mig värdig detta uppdrag att styra Frankrikes framtid.
Min tanke går till dem som har stött mig i den här kampagnen. Jag är dem evigt tacksamma.
Min tanke går till Segolène Royale. Jag har respekt för henne och för hennes idéer genom vilka många fransmän har kännt sig delaktiga.
Min tanke går till de fransmän som inte har röstat på mig. Till dem vill jag säga att i den politiska debatten, trots de politiska skillnaderna finns det för mig , bara ett Frankrike.
Till dem vill jag säga att jag kommer vara alla fransmäns president, att jag kommer tala för alla och envar. Ikväll är det inte Frankrike i kampen mot ett annat Frankrike. För mig finns det ikväll bara en seger, demokratins seger, de idéal som förenar [...]
Det franska folket har talat. Det har valt att bryta sina vanor med det förflutna. Jag vill återupprätta arbetet, moralen, respekten. Jag vill återupprätta äran till nationen och dess identitet. Jag vill att alla fransmän återigen ska kunna känna stolthet över sin franska nationalitet [...]
Det franska folket har valt förändring. Det är den förändringen som jag ska sätta i kraft för det är den uppgift ni har delgivit mig. Frankrike behöver det. Men det ska göras tillsammans med alla fransmän och med en känsla av broderskap och gemenskap. Ingen ska känna sig utanför [...]
Jag vänder mig till alla våra europeiska bröder, med vilka vårt öde är förenat. Till dem vill jag säga att jag alltid har varit europé, att jag tror på den europeiska konstruktionen och att ikväll går Frankrike åter mot Europa.
[...]
Jag vädjar till våra amerikanska vänner att de kan räkna med vår vänskap som har knutit oss samman genom de tragedier i det förflutna som vi stått upp för tillsammans. Jag vill säga dem att Frankrike kommer alltid stå på deras sida då de skulle behöva hjälp. Men jag vill också tillägga att vänskap innebär att kunna acceptera att vänner kan tänka olika och att en stor nation som USA står inför den uppgift att inte stå i vägen för kampen mot den globala uppvärmningen utan ta upp kampen för det som står på spel- hela mänsklighetens levnad.
Jag vänder mig till folket kring Medelhavet och säger dem att det är kring Medelhavet det sker och att vi måste komma över allt hat för att kunna skapa fred och civilisation. Jag vill säga dem att tiden är här att bygga en union kring Medelhavet som kommer stå som märke mellan Europa och Afrika.
Jag vädjar till alla våra afrikanska vänner. Vi ska hjälpa dem att slåss mot sjukdomar, hungersnöd och fattigdom så att de kan leva i fred. Tillsammans ska vi fastställa en invandringspolitik [...]
Mina kära landsmän. Tillsammans kommer vi skriva en ny sida i historian. Jag är säker på att den kommer vara vacker och stor och från djupet av mitt hjärta säger jag er: VIVE LA REPUBLIQUE. VIVE LA FRANCE.
* som ni märker är det inte hela hans tal.
Mysterium
Klockrent. Den här bilden fanns på Bryssels flygplats. Jag vet en person som kan identifera sig med den söte pricken ovan. Det ironiska i det allvarliga.
Jo tjena. Att bli av med en väska vill man väl inte. Men shit happens som man brukar säga...
Liljekonvaljer
Liljekonvaljer är sommarkänsla, skolavslutningar, snårtäckta barrskogar och rivsår på benen. Det finns nog ingen annan blomma som lyckas skapa så många nostalgiska moment.
I Frankrike ger man liljekonvaljer till varandra den 1 maj. En tradition helt enkelt.
Tänk. Även jag fick en liten bukett. Hemlig beundrare?
