Mina blåa hus

55337-99


I natt drömde jag om Le pain quotidien, mitt gamla jobb i Lodon, där jag kryssade i min svarta T-shirt mellan borden, serverade home made lime juice, chickensalad och mixed berry tart till den välbärgade klientelen.
Jag minns att det var en mardröm, något om att inte komma i tid... mer än så minns jag inte

Det hade varit mycket trevligare att få drömma om små blåa norska hus, om snöklädda dalar, springande labradorer eller helt enkelt om fransmän i basker och en baguette under armen. Som om de existerar.

Så om jag tänker tillräckligt hårt drömmer jag alltså om bullbakning i natt. Bullar ute, hundar som äter bullar, fransmän som äter tio och bulldoftande små blåa hus.

Vakna.

Svart blir vitt

Det var nära att jag ville svarttala Frankrike för all framtid. För dessa två borttappade tentaresultat skull. Ibland kan dock saker lösa sig trots allt. Vet inte om det kallas ställa-krav- i-mailen -åtgärder eller Frankrike som kände sympati och inte ville tappa sin trogna nordbo. Ha! Du får behålla mig ett tag till.

Det damp nyss in ett nytt mail i min låda. Fröken Kordinator hade tydligen "tillbringat en och en halv timme för att hitta mina papper. De låg bland de franska studenternas"

Så fick jag 8 ECTS till. Tack. De skulle jag inte gett bort gratis.

Tröga

Det finns inget som hjälper så mycket som att skriva då man är upprörd, irriterad, förbannad, rasande, ja rent ut sagt riktigt ordentligt RASANDE.

Jag har väntat på mina resultat från Frankrike hela sommaren. Då de väl kommer saknas det två resultat från två kurser. Där det skulle stått en siffra finns där bara ett streck. Ett litet streck. Som om jag inte skrivti någon tenta. Men jag skrev ju båda två.

Detta har resulterat i att jag mailat till universitetet i det där oorganiserade landet, i det där landet där folk röker för mycket, där ingen har koll på papper och där ingen vet vad service är.

Svar har jag fått. Ett svar som sade att det inte fanns några resultat på mig. Så f-n heller. Tror ni att jag sitter och trycker på en skitig träbank i fyra timmar, har ångest i fyra timmar, när jag istället kunde sitta och sörpla kaffe med alla andra studenter på studenternas café.

Skärpning Frankrike. Annars vill jag inte längre ha dig som vän.

Men illa är ordet. För på pappret ser det fortfarande ut som om jag aldrig skrivit de där två tentorna i maj. Men det var ju precis det som jag gjorde.

Illa är förnamnet. För jävligt kommer efter.

drar på tur


image330
Igår åkte syster till Norge. Kvar är jag. Får väl skaffa hund eller en djärghamster. Eller ingetdera. Aqvariefiskar kanske? Eller bara ingenting.  Hund går ju inte i vilket fall som helst. Där försvann genast drömmen om en liten gul labrador, med stora små tassar, hängande öron en en fuktig liten nos.  Kostar för mycket, är förbjudna i korridorer och skulle man vilja åka någonstans blir det ju tämligen komplicerat. Alltså ingen hund.

Men Norge är ju koseligt.

Kosa sig

image329

Det regnar över slottet, över vår koja. Och Fröken syster ska fortfarande till Norge och utöka ordförrådet i goda patienters lag. Baka bullar i blåa stunder, dricka te då vinden viner och läsa om den norska  kungastaben.

Herr R är i Italien och pratar näst intill flytande italienska efter redan en vecka. Själv är jag åter i Uppsala och försvarar min skånska dialekt, bland norrlänningar, annat folk och nytt folk.


Något blått hus har jag inte. Inte heller en gul labradorvalp eller cykel. Men snart får jag åtta nya sambosar,  min blommiga cykel tillbaka och kalla kvällar.  Det fattas bara en gul hund och så Herr R. Såklart.


En fransk hund håller siesta

image328

I södra Frankrike tar både sydfransosen och vovven siesta. Tar en paus från caféuppgifterna, sluter ögonen och ..zzz...zzz...zzz...zzzzzzzzzzzzz

Det är skönt med siesta, ladda  batterierna mellan varven då solens strålar värmer som mest.
Att folk runt omkring talar om varandra glöms bort då sömnens nissar kommer  och hämtar vår lille trotjänare till en välbehövlig siesta i vovvarnas hängmatta far far away...

Dagens ord...

image327

Den som väntar på något gott väntar ALDRIG för länge

Liv och leverne i en röd väska

image325


Jag är i Sverige, i Uppsala, i centrala city, i en lägenhet , min systers lägenhet. Jag är en så kallad inneboende. En sådan som skitar ner, som dricker ur den sista mjölkslatten i paketet och som sen glömmer att skölja ur paketet innan denne läggs i insamlingen för kartonger. En sådan inneboende som hellre vill lyssna på p3 än på klassisk musik, som glömmer att sätta våta skor på mattan istället för på trägolvet, som pressar det sista ur tandkrämstuben, som sitter för länge på toaletten och som lånar lägenhetsinnehavarens morgonrock.

Men jag diskade faktiskt i morse och jag handlade igår. Keso, bröd och annat gott som jag vet att syster Yster tycker om. Ibland tänker hon faktiskt, Lillstrumpa.

Men syster Yster ska flytta till landet västerut. Osthyvels skapare, brunostens rötter, rosiga kinder och sexig lax.
Till ett litet blått hus. Till det lilla blåa huset på ön.

Äkta svenskt

image326


Många, men inte alla , som besöker Sverige  vill gärna uppleva det som är äkta svenskt. Att uppleva kan då innebära att smaka. Att smaka på det som sägs vara svenskt eller nordiskt. Surströmming sägs vara något äkta svenskt. Hur många svenskar har smakat denna sura fisk? jag skulle vilja påstå att det är fler, i detta fallet utbytesstudenter, som smakar på Sverige än vad i själva verket de svenska studenterna gör.

För någon dag sen var det dags att ta reda på hur surströmming både ser ut och smakar. Måste samtidigt pinsamt erkänna att jag hellre äter sniglar än surströmming. Och sniglar tycker jag ju inte om, så då kan man bara gissa vad jag numera anser om surströmmingen.

Men besviken är jag. Jag trodde mycket naivt att jag skulle falla för den fula fisken.

underbart

image324


Det finns inget gulligare än en liten valp. Dess tassar och en liten trubbig nos. Får jag bara hålla en liten valp i famnen i fem minuter kan jag leva på det resten av veckan. Bli lycklig av en liten våt nos och någon som gillar att bli kliad bakom örat. På vägen ner mot Aix-en-Provence förra lördagen stannade jag och Herr R för att bada i en sjö. Här hade vi också turen att träffa hela Familj Hundvalp.
- Får jag hålla dem i famnen, frågade jag. ägarna, ett franskt trevligt par.  Och det fick jag.

Sen kunde jag inte prata om något annat resten av bilfärden. Stackars Herr R att det inte fanns någon bilradio i den gamla Renault 21.

same same but different

Båda de här bilderna innehåller vatten. Det är väl också det enda som för dem samman. Allt annat är annorlunda. Havet är inte heller det samma. Medelhavet representeras på den första och Östersjön på den andra. Att säga vilken bild  vars vatten lockar mest till bad är inte heller någon svårighet.


Men bild nummer två är och förblir alltid en skön plats. En plats med känsla och avkoppling. Även fast vinden biter lite i kinderna och bikinin inte ens ligger i väskan. Men bild nummer ett vill man ha i kalla december. En varm vind, lite sol och en solvarm persika att smaska på.

55337-322


Preque Iles de Gières ligger utanför Marseille och påminner lite om les Calanques, som är mer känd. Kåseberga ligger 15 km öster om Ystad. Här kan man inte missa den skarpa fisksmaken.

55337-323