lakattis

Det finns inget som hjälper så mycket som att skriva då man är upprörd, irriterad, förbannad, rasande, ja rent ut sagt riktigt ordentligt RASANDE.

Jag har väntat på mina resultat från Frankrike hela sommaren. Då de väl kommer saknas det två resultat från två kurser. Där det skulle stått en siffra finns där bara ett streck. Ett litet streck. Som om jag inte skrivti någon tenta. Men jag skrev ju båda två.

Detta har resulterat i att jag mailat till universitetet i det där oorganiserade landet, i det där landet där folk röker för mycket, där ingen har koll på papper och där ingen vet vad service är.

Svar har jag fått. Ett svar som sade att det inte fanns några resultat på mig. Så f-n heller. Tror ni att jag sitter och trycker på en skitig träbank i fyra timmar, har ångest i fyra timmar, när jag istället kunde sitta och sörpla kaffe med alla andra studenter på studenternas café.

Skärpning Frankrike. Annars vill jag inte längre ha dig som vän.

Men illa är ordet. För på pappret ser det fortfarande ut som om jag aldrig skrivit de där två tentorna i maj. Men det var ju precis det som jag gjorde.

Illa är förnamnet. För jävligt kommer efter.