svart pa vitt...
Jag lyssnade pa nyheterna pa radio imorse. Det gor jag i och for sig varje morgon. Men just denna morgon fick jag allt svart pa vitt, fakta serverat pa en liten silverbricka. Typ. Hall i er; for hor och hapna;
Frankrike ar det sjatte landet i Europa dar tobakspollutionen ar som tatast. Lander fore ar bland annat Belgien och Holland. Ha, jag visste det val.
Och denna morgon borjade med att jag stallde mig att koa pa banken. Oavsett vilken tid du kommer dit kan du rakna med att du far stalla dig i en ko. Varfor banken? Jo, helt enkelt for att jag lyckats sparra mitt bankkort. Varfor det? Jo pinsamt nog for att jag rakade sla internetkoden som min personligakod. Inte konstigt att mina tre forsok i automaten gick at skogen. Inte konstigt egentligen (maste ju fa forsvara mig sjalv lite) da jag faktiskt inte fatt nagon kod till mitt kort. Har aldrig dykt upp med posten. Men nu ska det vara fixat. Pa fredag kommer koden ( peppar, peppar) vilket innebar att jag ater maste vanda tillbaka till banken och upphava blockeringen av kortet.
Sa om jag ar vid banken fem minuter innan oppning, tror ni att jag slipper koa da? Det ar ju inte direkt min favoritsysselsattning.
Fler problem kvarstar...hade min forsta franskkurs lektion igar. Gav ingenting. Ska inte forsatta. Nivan var tydligen avancerad. Men inte for mig. Latt, latt ,latt. Skulle vara som att borja om igen. Far jobba vidare pa mina franska kontakter istallet....men det ar inte det som ar problemet, nu maste jag valja en annan kurs istallet ino, historia alltsa men aj , aj, ja. Ar detta mojligt? Kan jag hoppa in nagon annanstans? och hur lockande kanns det?
Jag lamnar det darhan. Ska faktiskt leta lite bocker nu...
XXX
Kollegor fran i somras...
Frankrike ar det sjatte landet i Europa dar tobakspollutionen ar som tatast. Lander fore ar bland annat Belgien och Holland. Ha, jag visste det val.
Och denna morgon borjade med att jag stallde mig att koa pa banken. Oavsett vilken tid du kommer dit kan du rakna med att du far stalla dig i en ko. Varfor banken? Jo, helt enkelt for att jag lyckats sparra mitt bankkort. Varfor det? Jo pinsamt nog for att jag rakade sla internetkoden som min personligakod. Inte konstigt att mina tre forsok i automaten gick at skogen. Inte konstigt egentligen (maste ju fa forsvara mig sjalv lite) da jag faktiskt inte fatt nagon kod till mitt kort. Har aldrig dykt upp med posten. Men nu ska det vara fixat. Pa fredag kommer koden ( peppar, peppar) vilket innebar att jag ater maste vanda tillbaka till banken och upphava blockeringen av kortet.
Sa om jag ar vid banken fem minuter innan oppning, tror ni att jag slipper koa da? Det ar ju inte direkt min favoritsysselsattning.
Fler problem kvarstar...hade min forsta franskkurs lektion igar. Gav ingenting. Ska inte forsatta. Nivan var tydligen avancerad. Men inte for mig. Latt, latt ,latt. Skulle vara som att borja om igen. Far jobba vidare pa mina franska kontakter istallet....men det ar inte det som ar problemet, nu maste jag valja en annan kurs istallet ino, historia alltsa men aj , aj, ja. Ar detta mojligt? Kan jag hoppa in nagon annanstans? och hur lockande kanns det?
Jag lamnar det darhan. Ska faktiskt leta lite bocker nu...
XXX
Kollegor fran i somras...Sverra=alive!!
På spårvagnen ut till campus på morgnarna hinner man att tänka en hel del, spana på folk, sucka över att inte ens i spårvagnen slipper man undan rökluften då grannens jacka sannerligen stinker rök, vilket far en att fundera over hur många cigaretter denne individ blossar i sig på en dag. Ja, detta irriterar jag mig på, all denna rökluft. Vart du än är, på puben, i skolan eller vid spårvagnshållplatsen kan du vara säker på att du är en passiv rökare. Problemet är bara att jag inte har bett om att få vara en passiv rökare. Efter två timmars antecknande i ett trångt klassrum där det knappt finns platser till alla är det enda jag ber om lite frisk luft. Benen styrs mot utgången, dörrarna öppnas och i ditt inre drömmer du om att en sval frisk vindpust kommer mot dig. Men vad möts du av? Ja, inte av en ren vindfläkt, nej snarare en fläkt bestående av de olika cigarettmärkenas ångor som studenterna precis utanför dörrarna står och drar in sig. Ännu en gång är jag passiv rökare. Men jag vill inte, jag vill inte.
Men så sitter man så åter på spårvagnen, men nu på väg hem från campus. Kanske pratar någon tyska strax i närheten där jag sitter, men det är inte något förvånande i sig då det vimlar av tyska utbytesstudenter i denna stad. Säkerligen bär minst tre av fransmännen vagnen ett franskt jeansmärke som heter ”Le temps des cerises” ( jeansgalen som jag är kan jag inte annat att hålla med om att de är snygga) och skulle du fråga den knappt 20-årige killen bredvid dig vem det är som tvättar hans tvätt skulle han med all sannorlikhet och utan att skämmas erkänna att det gör hans mamma. Nej, jag klagar inte, vill inte klaga för jag gillar ju Frankrike. Jag gillar den pastoriserade mjölken vars bäst- före- datum skulle få min äldsta syster att rysa, är en fantast av det franska språket, äter ALLA franska ostar, oavsett lukt eller utseende med största förtjusning och sitter gärna länge på stadsbiblioteket och bläddrar i franska tidningar. Så jag byter ämne.
Torsdagens utgång blev en lyckad sådan, bristen på sömn blev således därefter. Tyskarna hade bakat chokladkaka till mig, samtalsämnena var av varierande slag och jag fick se mig slagen i ölhalsartävlingen. Tyskar är av hårt virke! Halvåtta på fredagsmorgonen ringer min telefefon och en mycket vaken tysk deklarerar att ”nu ska vi ut och vandra, vi möts vid kabinbanan tjugo över åtta”. Kvart över åtta var jag där, dagen blev lyckad, det blev till och med ett dopp i en alpsjö, men på kvällen somnade jag vid samma tid då fransmännen vanligtvis går ut och äter middag. Vi kan säga ungefär vid nio. Även Sverra fick hänga med på vandringen. Denne unge man har väl integrerat sig i det franska livet och lever därefter. Vi lämnar det därhän och återkommer till honom vid ett senare tillfälle…
Och denna dag, som heter måndag (läs igår) har inneburit sex timmars antecknande i streck i en kall lektionssal (antingen är det för varmt eller för kallt, idag var det sistnämnda), löpning med franske Romain upp till Bastiljen och ner igen och inte så mycket mer. Så jag sätter punkt för ikväll. Morgondagen (läs ikväll) innebär skola och pubkväll med Integre (en assocation som verkar för både de franska och de utländska studenternas integration) Alltid trevligt, mer socialiserande och mycket kontaktskapande. Det gillar jag. Och nu är det höst. Tror jag. Och fransmännen är besvikna över att högern i Sverige fick vind i sina segel i valet. Fransmännen som hittills kastat många blickar på den svenska modellen, avundats den, diskuterat den. Vad finns nu kvar, nu när högern vann i valet? Men jag slutar där. Sverra hälsar. XXX
Pa vandring med tyskarna och Sverra som pausar vid sjon dar vi badade!
Men så sitter man så åter på spårvagnen, men nu på väg hem från campus. Kanske pratar någon tyska strax i närheten där jag sitter, men det är inte något förvånande i sig då det vimlar av tyska utbytesstudenter i denna stad. Säkerligen bär minst tre av fransmännen vagnen ett franskt jeansmärke som heter ”Le temps des cerises” ( jeansgalen som jag är kan jag inte annat att hålla med om att de är snygga) och skulle du fråga den knappt 20-årige killen bredvid dig vem det är som tvättar hans tvätt skulle han med all sannorlikhet och utan att skämmas erkänna att det gör hans mamma. Nej, jag klagar inte, vill inte klaga för jag gillar ju Frankrike. Jag gillar den pastoriserade mjölken vars bäst- före- datum skulle få min äldsta syster att rysa, är en fantast av det franska språket, äter ALLA franska ostar, oavsett lukt eller utseende med största förtjusning och sitter gärna länge på stadsbiblioteket och bläddrar i franska tidningar. Så jag byter ämne.
Torsdagens utgång blev en lyckad sådan, bristen på sömn blev således därefter. Tyskarna hade bakat chokladkaka till mig, samtalsämnena var av varierande slag och jag fick se mig slagen i ölhalsartävlingen. Tyskar är av hårt virke! Halvåtta på fredagsmorgonen ringer min telefefon och en mycket vaken tysk deklarerar att ”nu ska vi ut och vandra, vi möts vid kabinbanan tjugo över åtta”. Kvart över åtta var jag där, dagen blev lyckad, det blev till och med ett dopp i en alpsjö, men på kvällen somnade jag vid samma tid då fransmännen vanligtvis går ut och äter middag. Vi kan säga ungefär vid nio. Även Sverra fick hänga med på vandringen. Denne unge man har väl integrerat sig i det franska livet och lever därefter. Vi lämnar det därhän och återkommer till honom vid ett senare tillfälle…
Och denna dag, som heter måndag (läs igår) har inneburit sex timmars antecknande i streck i en kall lektionssal (antingen är det för varmt eller för kallt, idag var det sistnämnda), löpning med franske Romain upp till Bastiljen och ner igen och inte så mycket mer. Så jag sätter punkt för ikväll. Morgondagen (läs ikväll) innebär skola och pubkväll med Integre (en assocation som verkar för både de franska och de utländska studenternas integration) Alltid trevligt, mer socialiserande och mycket kontaktskapande. Det gillar jag. Och nu är det höst. Tror jag. Och fransmännen är besvikna över att högern i Sverige fick vind i sina segel i valet. Fransmännen som hittills kastat många blickar på den svenska modellen, avundats den, diskuterat den. Vad finns nu kvar, nu när högern vann i valet? Men jag slutar där. Sverra hälsar. XXX
Pa vandring med tyskarna och Sverra som pausar vid sjon dar vi badade! ibland racker det med lite bilder...
Franske Alex
Holland
Tyske BEN
Och snart ligger snon djup...
Sverige=fisk?
Lektion i tva timmar och med en nyfiken fransman bredvid mig som titt som tatt viskade nagot. Han antecknade mindre an jag, suckade halvhogt och ritade en karta over Sverige sa att jag skulle kunna satta en prick dar jag bodde.
"ha, ha, kartan ser ju mer ut som en fisk, " skrattade han, fortsatte att sucka lite, eller titta ut genom fonstret.
" Du vet ,om du trottnar kan du ju alltid ga och sova lite.
"? "
" ja, den dorren som ar dar", sa han och pekade mot den vanliga dorren som man gar in och ut genom, "den leder egentligen till en sovsal!! "
Och du ska stanna hela aret? Ska du ha samma prov som oss? Var bor du grenoble?
Inte konstigt att dagens antecknande blev till ett myller av det som kallas bokstaver. Kan minnas att jag larde mig i skolan for lange sedan att bokstaver maste sattas ihop for att fa kallas ord som i sin tur ska bilda meningar. Tror att jag under dagens lektion tragiskt nog missade det dar sista.
Men trevligt hade vi!
En skon och salig blandning...
Till vanster tyska Ann-Sofie, i mitten franske ALEX och till hoger Joselain, ocksa fransman
Sa rullar det pa, socialiserandet gar kanske battre an sjalva pluggandet, fast socialisera och plugga ar val kanske ungefar samma sak. Tror jag satter likhetstecken dar emellan.
Forsta veckan pa universitetet ar avklarad, mina kurser ar nastan valda och mitt socialiserande gar allt battre och battre. Nojd. Just nu kanns det sa, men sinsemellan aven en viss panik over att man fortfarande har alltfor manga faglar i skogen. Med andra ord; i detta pappersland tar det tid innan faglarna hittar hem till sina burar. Tva veckor tog det. Tva veckors eviga fragande. Tva veckors langa frustrerande vantan. Tva veckor att fa den dar jakla forbannande papperslappen. En gron liten lapp som ar ditt carte etudiante! Nu har jag bade passward och username, antligen kan jag logga in mig pa skolans datorer. Tank vad man maste fa vanta bara for en liten gron lapps skull.
Vad sager man nu da. Att det ar fredag, att det regnar lite, att tiden springer; att jag stod pa supermarket tidigare idag och genomled hundra langa ars vantan innan det blev min tur eller att jag kanske ska pa fest ikvall. Till Nicolas, en av mina nya franska bekantskaper. Finns det plats tar jag med mig hela tyskganget ocksa. Appropa dem, jag kom nog hem ganska sent i natt; eller egentligen passar det nog battre att skriva morgon. Att jag alltsa kom hem valdigt tidigt denna morgon. Sa gar det nar man ar ute och "diskar "om natterna, med tyskar, fransman och laskiga Hells angels vakter. Det var kul, riktigt kul. Sa kul att man inte vill titta pa klockan; sa kul att man inte orkar bry sig om att hela lolalen var inpyrd i rok, eller att nagon av misstag rakade blossa dig rakt i ansiktet. Varfor kan de bara inte sluta roka dessa fransman?
Kanske skulle denna kvall kunna sammanfattas pa annat vis om inte Mattias, en av de tyska studenterna, pa vag hem fick ta emot en kraftig hoger av en forbipasserande fransman. Blodet rann ...nej, jag undviker detaljer, slutet gott allting gott. Polisen kom, tog hand om fransmannen, Mattias mar fint, Alex (fransman)hangde med honom till sjukhuset for ett lakarintyg och alla kom hem lyckligt. Sa no worries, ingen fransman later en tjej ga ensam hem. Da har man aven tid att diskutera pa vagen hem om,i detta fall, fotboll! Speciellt kul ar det med fransman som inte bara vet vem Fredrik Ljungberg ar, vet de ocksa att Kallstrom och Larsson ar svenskar, ja da har du helt enkelt traffat pa ett exemplar! Och jag slutar dar.
Men jag tror att mitt Erasmusliv just nu ar som pase Werhers original. Har du en gang prasslat upp pappret pa en av dem, sa vill du bara ha mer och mer och mer...
Kanske bjuder helgen aven pa vandring i bergen, mer socialiserande med fransmannen och lopning upp till Bastiljen... Men ok, jag har faktiskt plugg att gora. Forsta" den ekonomiska och nutida historien." Nagot att bita i...
XXX
Detta otroliga pappersland...
Eller kanske allt det som man inte riktigt är van vid men som man på ett eller annat vis håller på att anpassa sig till. Du står i supermarket, vid ostarna där det finns ett utbud som spränger alla gränser. Det räcker inte att betämma sig för en camenbert, det finns ju flera olika sorter av denna ost. Ju mer du tittar på ostarna ju mer börjar du tro att du ser dubbelt. Icke. Efter hundra års funderande, pannan i djupa veck hugger du tag i den billigaste, styr stegen mot kassan. Eller snarare, benen styrs mot kön som ringlar sig från kassan. Här kan du stå och fundera på om du verkligen valde rätt ost, tjuvkika i grannens matkorg, spana in fransmannen som står i en annan kö till vänster om dig och sen lagom till det att det blir din tur i kassan tragiskt upptäcka att du glömde väga in dina äpplen borta vid grönsaksdiskarna. Ett litet ?pardon? innan du kvickt vänder dina steg ditåt är att föredra. Med prislapp på äppelpåsen kan du så vända tillbaka till kassan, betala, vänta hundra år till innan kortautomaten har accepterat ditt visakort., tacka, önska trevlig dag och lämna affären. Men vad har hänt sen sist? En kortare sammanfattning kommer väl till sin rätt. Jag är i Grenoble. Ni som känner mig vet också att det är här som jag befinner mig, så den meningen var väl hyfsat överflödig. Men den fyller väl sin funktion den också. Jag är inte bara i Grenoble, jag befinner mig mitt i centrala Grenoble, här bor jag i en liten studio på 20 kvadratmeter. Det är här en liten tillbakaspolning kommer väl till sin rätt. Skulle jag inte bo på campus? Svar ja. På 9 kvadrat? Svar ja. Tillsammans med cirka tjugo andra studenter? Jo men visst. Och en dusch, vars dörr man inte kunde låsa och två toaletter utan sitsar? Stämmer bra det. Så vad i hela fridens namn gör jag då i centrala Grenoble? JO, efter att förgäves ha försökt vädra mitt rum på mögellukt och undvika att vila ögonen på de skitiga hyllorna i detta lilla campusrum bestämde jag mig mycket snabbt för att hitta eget. Första helgen vigdes åt detta projekt. Operation bostad! Många rum/studioannonser läste jag, många samtal ringde jag för att höra om studion i fråga fortfarande var ledig och nästan lika måmga gånger blev svaret på min fråga; ? Non, desolé, c?est dejà louée (nej, tyvärr det är redan uthyrt) Men sen blev det napp. Här är jag nu. Idag börjar mina kurser, men jakten här är ännu inte förbi. Nu handlar det om att kolla upp vilka kurser jag ska läsa, vad jag ska läsa nästa termin, var jag ska läsa franska och vilka ställen på campus man kan använda internet på. Charmen att bli skickad från ett ställe till ett annat, eller från en madame till en annan är att man dels lär sig att orientera sig på campusområdet, dels både får prata väder och vind, samt Henning Mankells böcker om poliskommisarie Kurt Wallander. Att man sen, trots detta kringfarande, fortfarande går vilse ute på universitetsområdet och kommer flera byggnader bort än dit man egentligen skulle är ju en helt annan fråga. Vi lämnar den därhän. Förutom ovana nämnda har jag självklart hunnit med det som jag är riktigt bra på. Socialisera såklart. Både med andra utbytesstudenter, men även med fransmän. Dock har det varit lättare med förstnämnda. Många tyskar, svenskar undvikes och några fransmän har jag stiftat bekantskap med. Letandet efter sistnämna lär dock fortgå. Var finns de fransmän som bytt ut cancerpinnarna mot vandringstavar, vet att Sveriges huvudstad heter Stockholm och vars ålder börjar på en 2:a istället för en 1:a? Ja, det undrar jag också. Just därför ska jag gå med i en löparklubb här. Denna idé kom som en vind tidigare idag, efter dagens 10-km lopp runt Grenoble. Jag och min tyske vän Ben deltog, fast inofficiellt. Vi fick inget startnummer, ej heller någon T-shirt, men lik väl var vi fräcka och nöp till oss en vattenflaska efter målgång. Anledningen till detta inofficiella deltagande var för att ingen av oss hade något läkarintyg att visa upp. Inget läkarintryg, ingen anmälan, inget officiellt deltagande. Ännu ett papper som krävs i detta pappersland. Nästa vecka innebär således ett besök på Centre medical, några små ord från Monsieur le docteur på ett papper som intygar att Mademoiselle Katarina Johnsson är vid sina sinnens fulla bruk. Eller något i den stilen. Skriver redan nu i min agenda: Montée de la Bastille, 7 oktober, 10 km. Då anordnas ett lopp upp till Bastiljen och då tusan ska frånvarandet av några pappersdokument inte kunna sätta hinder i vägen för Mademoiselle Johnsson.