lakattis

Till vanster tyska Ann-Sofie, i mitten franske ALEX och till hoger Joselain, ocksa fransman


Sa rullar det pa, socialiserandet gar kanske battre an sjalva pluggandet, fast socialisera och plugga ar val kanske ungefar samma sak. Tror jag satter likhetstecken dar emellan.

Forsta veckan pa universitetet ar avklarad, mina kurser ar nastan valda och mitt socialiserande gar allt battre och battre. Nojd. Just nu kanns det sa, men sinsemellan aven en viss panik over att man fortfarande har alltfor manga faglar i skogen. Med andra ord; i detta pappersland tar det tid innan faglarna hittar hem till sina burar. Tva veckor tog det. Tva veckors eviga fragande. Tva veckors langa frustrerande vantan. Tva veckor att fa den dar jakla forbannande papperslappen. En gron liten lapp  som ar ditt carte etudiante! Nu har jag bade passward och username, antligen kan jag logga in mig pa skolans datorer. Tank vad man maste fa vanta bara for en liten gron lapps skull.

Vad sager man nu da. Att det ar fredag, att det regnar lite, att tiden springer; att jag stod pa supermarket tidigare idag och genomled hundra langa ars vantan innan det blev min tur eller att jag kanske ska pa fest ikvall. Till Nicolas, en av mina nya franska bekantskaper. Finns det plats tar jag med mig hela tyskganget ocksa. Appropa dem, jag kom nog hem ganska sent  i natt; eller egentligen passar det nog battre att skriva morgon. Att jag alltsa kom hem valdigt tidigt denna morgon. Sa gar det nar man ar ute och "diskar "om natterna, med tyskar, fransman och laskiga Hells angels vakter. Det var kul, riktigt kul. Sa kul att man inte vill titta pa klockan; sa kul att man inte orkar bry sig om att hela lolalen var inpyrd i rok, eller att nagon av misstag rakade blossa dig rakt i ansiktet. Varfor kan de bara inte sluta roka dessa fransman?
Kanske skulle denna kvall kunna sammanfattas pa annat vis om inte Mattias, en av de tyska studenterna, pa vag hem fick ta emot en kraftig hoger av en forbipasserande fransman.  Blodet rann ...nej, jag undviker detaljer, slutet gott allting gott. Polisen kom, tog hand om fransmannen, Mattias  mar fint, Alex (fransman)hangde med honom till sjukhuset for ett lakarintyg och alla kom hem lyckligt. Sa no worries, ingen fransman later en tjej ga ensam hem. Da har man aven tid att diskutera pa vagen hem om,i detta fall, fotboll! Speciellt kul ar det med fransman som inte bara vet vem Fredrik Ljungberg ar, vet de ocksa att Kallstrom och Larsson ar svenskar, ja da har du helt enkelt traffat pa ett exemplar! Och jag slutar dar. 
Men jag tror att mitt Erasmusliv just nu ar som pase Werhers original. Har du en gang prasslat upp pappret pa en av dem, sa vill du bara ha mer och mer och mer...

Kanske bjuder helgen aven pa vandring i bergen, mer socialiserande med fransmannen och lopning upp till Bastiljen... Men ok, jag har faktiskt plugg att gora. Forsta" den ekonomiska och nutida historien." Nagot att bita i...
 XXX