Nyheter i korthet...
Sverra... hänger med till Barcelona, han ska bara nyktra till lite...
Igår uppdaterade jag mig lite på Aftonbladets hemsida (jadå, jag surfar fortfarande på vågor som inte kostar mig något?) och insåg att medan svenska folket börjar fasa över hösten och mörkret som knackar på dörren och vill komma in, går jag fortfarande omkring i linne och skuttar runt i ballerinaskor, ligger och pluggar på gräsmattan på campus med en 50 centimes kaffe vid sidan om. Det är helt enkelt ovanligt varmt här i Grenoble detta år. Och om några dagar är vi i november månad. Fransmännen snyter sig lite mindre för tillfället, jag inte alls.
- Detta har hänt och detta händer:
- Kan inte skylla på någon annan än mig själv, tror jag. Faktum kvarstår; jag har ingen electricitet hemma mig. Den stängdes av igår. Kommer inte få tillbaka den förrän om en vecka. Värre saker kunde hända, men i mitt inre förbannar jag mig själv och just det faktum att jag glömt? kanske svär jag även lite över det franska systemet.
- Jag åker till Barcelona imorgon för att hälsa på Oskar. Snart väntas tapas, vin och salsa? och även en viss oro över att alla utgifter kommer lämna ett brännande hål i min plånbok. Det blir tåg hela vägen, så mysigt?
- Igår kväll var jag ute på campus och vid studenthuset, EVE, för att deltaga i ett lingvistiskt utbyte mellan fransmän och utbytesstudenter. De flesta som som mål att finna sig en ?partner de tandem? , där den ene kanske är tysk och den andre fransman. Den ene vill utveckla sina kunskaper i franska, den andre i det tyska språket. Själv var jag där först och främst i ?nyfikenhetsanda?, som dock slutade med två nya telefonnummer i min telefonbok. En fransk söt tjej som ville utveckla sina kunskaper i engelska och en långhårig fransman som för fyra år sedan var utbytesstudent i Uppsala, med en viss kärlek för kalla svenska februarimorgnar då temperaturen ilsket visar ? 15 grader. Morotskaka, havregrynsgröt och kanelbullar?
- Jag bakade kanelbullar förra veckan, de blev hett uppskattade, både av fransmän som av tyskar. Och efterfrågan efter fler är stor?
- Jag ska anmäla mig till Parismarathon, som går av stapeln 15 april 2007.
- Jag hoppar högt av glädje, för ett utav passen på mitt gym ger mig rejäl träningsverk. I rumpan. Så pass att jag har svårt att gå dagen efter ( !) Annars är det inte någon vidare svettvarning på passen?
- Jag har lov en vecka framöver, därav Barcelonaresan! Och det blir till att plugga.
- Jag har aldrig druckit så mycket mjölk som jag gör här, kanske för att jag är en het anhängare av pastöriserd mjölk (och så var det sagt och jag vet att jag i stort sett är ensam om att tycka så)
- Jag åkte hem för att sova i mörket i min studio utan el igår, trots att jag var inbjuden på fest hos massa fransmän. Jag avstod. Det kommer fler tillfällen?
- Jag vaknade dock klockan fem imorse till oljudet av sopbilen som hämtade både osorterade som sorterade sopor. Om det vore möjligt att stämma dem skulle jag gärna göra det.
- I väntan på spårvagnen i förmiddags gick det en hårt sminkad och blonderad fransyska ? i sina bästa år? förbi mig. Naturligtvis rökte hon. Det märks. Kanske var jag på dåligt humör ( Läs: ja, jag var på dåligt humör) och kanske suckade jag irriterat då röken nådde mina näsborrar ( Läs: Ja, jag suckade högt och irriterat) Varpå denna dam, då hon passerar, vänder sig mot mig, frågar irriterat och arrogant : ? Qu-est-ce qu?il y a?? ( Vad är det?) Jag har lust att svara henne att hon är en stor samhällsfara och att bara för att hon röker vill inte jag ta del av de stinkande ångorna. Men jag svarar tafatt att jag inte gillar cigarettrök. Ganska tyst och mesigt. Nästa gång då jäklar?Jag trodde nästan hon skulle slå till mig?
det är mycket som börjar på s...snö, snörvel, snytningar...
Jag har haft en fantastisk helg. Även fast jag kanske är lite sent ute med att påpeka det, då det snart nalkas en ny...
Jag överlevde fredagen den trettonde trots det faktum att jag gick under en stege på vilken det stod en man och lagade fönster och trots en svart katts språng över vägen. Visserligen sprang den från höger till vänster- "Höger till vänster goda förtjänster" . Och med det sagt skulle jag gärna vilja påpeka att jag inte är skrockfull.
Jag sitter inte heller och hostar, snörvlar och snyter mig på spårvagnen eller i klassrummet som alla de andra fransmännen. Antingen är jag resistent mot de franska virusgubbarna eller så är det en tidsfråga...Eller så är helt enkelt fransmän mer förkylda än vi friska nordbaggar. Bör nog lämna den frågan därhän, vill ju inte gärna bli en måltavla i onödan.
Sen kan det ske mirakel på andra sätt och vis. Bara sådär. Helt enkelt. Knappt att man förstår det själv. Att man faktiskt bor i en liten studio, vars grannar uppenbarligen inte har ett skyddat trådlöst nätverk. Eller i alla fall någon i ens närhet som förbarmat sig över en. Men nu sitter man här och surfar på oskyddade vågor. Gratis smakar väldigt bra. Mitt bankkort får gärna strula mera. Jag är åtminstone internetuppkopplad.
Imorgon händer det igen. Det blir tomt. Inte lönt att sätta sin fot där en lördag. Campus dör, campus lämnas åt sitt öde, med låsta universitetsdörrar som ett faktum. Fransoserna flyr hem till mamma, med smutstvätt i packningen, lämnar campusområdet i sin ensamhet. Märkligt att se ett campus så öde under veckans två sista dagar, ingen som ligger på gräsmattan framför stora biblioteket, inga som sitter och kedjeröker på Sandwicheriets röda plaststolar och absolut inte en klump folksamling som står vid spårvagnsplatsen i väntan på en spårvagn.
Mina vänner Solène (från Reunion) och Louis ( fr Grenoble) ute på campus
Visst en ny helg står snart och väntar utanför dörren, men låt mig få berätta om den förra. Med en lördag i ljuv kontrast till söndagen. Ungefär som att välja att äta havregrynsgröt utan mjölk. Det går ju inte, den ena utan den andra kan inte harmonisera. Eller som att äta kanelbullar utan kanel. Så dumt. Helt otänkbart.
Lördagens cigarettkvävande ångor byttes ut mot ren luft på 3000 meters höjd. Ballerinaskorna mot vandringsskor och banan-och kokosvinet mot två liter vatten. Solen sken till en början, men ju högre upp man kom desto minde solstrålar. Precis lagom vid lunchstop fanns det inga alls. Istället hade man lite högre upp de snötäckta topparna som grannar.
Mössa och tröja plockades fram och det var länge sen en baguette smakade så bra som just där. Omgiven av bergen och känslan att vara omgiven av fransmän...
Det blir vandring i helgen igen, med Integre.
Det friska gänget... Det är höst dans la montagne...
...
... 
Lördagens pubande... och innan året är slut ska jag ha smakat alla vinsorter...
Fredagen den trettonde...
Inte for att jag ar skrockfull, eller radd for A-brunnar, svarta katter eller stegar som blockerar fotgangares ( herregud, sager man sa pa svenska, det later ju sa konstigt... ) frammarsch, men just sjalva begreppet spelar sin roll. Det ar ju trots allt fredagen den 13 idag. Och sa var det sagt.
Fredag alltsa. Lite halvgratt utomhus. Denna veckans dagar har forsvunnit i ett rasande tempo. Har en kansla av att tiden springer snabbare i Frankrike an i Sverige? Hur kan detta vara mojligt? Nej, det maste helt enkelt vara for att man hela tiden maste koa, vanta, koa, vanta i detta land. Sa forsvinner dagarna och med dem tiden. Helt enkelt.
Sa hon och sprang vidare ut i det franska vimlet.
Jetlag eller somnbrist...
Impulsrik ska man vara, det var jag i torsdags. Gick med beslutsamma steg mot Grenobles tagstation, bokade en tagbiljett till Nice, hade en timme tidigare bokat en batresa over natet. Vart da? Till Korsika sa klart! Dar har jag ocksa varit i helgen, pa snabbvisit bor det tillaggas, da jag var framme i fredagskvall och akte tillbaka med samma bat som jag kommit dit med, klockan atta pa sondagmorgonen. Jag gillar att aka bat, tag likasa. Fast sa har i efterhand bor det erkannas att sondagen blev som ett segt tuggummi. Det var roligt i borjan, men i slutet var det mest illasmakande och laskigt uttorkande.
Roligt varre att traffa gamla ganget fran i somras, naja de som var kvar. En del som akt, nya ansikten jag aldrig sett. Vadret var nice och skratten hjartliga. 
Min fredag fick aven hjalp pa ovantat hall. Kortfattat , mitt tag till Nice var forsenat, vilket innebar att jag hade en halvtimme pa mig att komma till hamnen. Fragade tjejen mittemot mig hur jag lattast skulle ta mig dit. Taxi var enda utvagen for att komma itid. Vantade vid taxiskylten. Ingen tom taxibil till mig. Forbannande mig sjalv och det forsenade taget att jag satt mig i denna sits. Sag bilderna i mitt inre hur jag satt pa vag tillbaka till Grenoble. Som om jag salt smoret och tappat pengarna. Men sa helt plotsligt dyker tjejen fran taget upp bredvid mig. " Vi kor dig till hamnen, annars kommer du aldrig komma itid" . Voilà! Sa fick man hjalp fran ovantat hall. I Bastia vantade ett nytt projekt; Operation " Ta mig till hotellet". Tanken var ju att overraska folket pa Orizonte! Operation "ta mig till hotellet " gick tamligen smartfritt, aven denna gang. Om alla andra gor det, varfor skulle inte jag kunna gora det tankte jag och liftade hela vagen fran Bastia till Moriani. Vid bil nummer fem fick jag napp! Ett par som skulle till Moriani pa brollop! Bingo! Vi bytte till och med mailadress och telefonnummer! Det ar ju helt fantastiskt vad jag ar grym pa att socialisera! Att det trevliga paret korde mer an tio km extra bara for min skull, kan jag inte annat an ljuvligt sucka over. Manniskan ar fin den!
Men Sverra ar arg. Mycket olyckligt glomdes han kvar i fredags och fick inte utforska Korsika och dess skonhet. han fick stanna hemma, lasa franska och ata fransk ost. ( bildbevis kommer...) Jag tror att han ar ganska nojd anda.
Sa var man tillbaka i Grenoble, kanns som om jag har latt jetlag fran i sondags efter att ha suttit och skumpat pa ett tag hela dagen. Eller sa kanske jag borde borja sova lite mer, an vad jag for tillfallet gor i denna stad som aldrig sover; eller i denna stad dar Katarina inte sover mycket.
Mina bankproblem ar ur varlden for tillfallet. Har ett fungerande VISA-kort, med en tillhorande kod, har skrivit ut min forsta check och forsoker nu undvika det frustrerande koandet pa banken.
Sa vive la France! Och solen som skiner!
en spannande foljetong...
Så följ den spännande fortsättningen på denna följetong ” Kattas kamp för sitt bankkort” Den fortsätter på onsdag, eller torsdag eller kanske fredag då ett nytt fint bankkort ska anlända till banken. Och notera att det kan ske onsdag, möjligen torsdag men även fredag. Men inget är säkert. Spännande inte sant! Och ännu mer spännande lär det bli, för är kortet fortfarande blockerat?