lakattis

Impulsrik ska man vara, det var jag i torsdags. Gick med beslutsamma steg mot Grenobles tagstation, bokade en tagbiljett till Nice, hade en timme tidigare bokat en batresa over natet. Vart da? Till Korsika sa klart! Dar har jag ocksa varit i helgen, pa snabbvisit bor det tillaggas, da jag var framme i fredagskvall och akte tillbaka med samma bat som jag kommit dit med, klockan atta pa sondagmorgonen. Jag gillar att aka bat, tag likasa. Fast sa har i efterhand bor det erkannas att sondagen blev som ett segt tuggummi. Det var roligt i borjan, men i slutet var det mest illasmakande och laskigt uttorkande.

Roligt varre att traffa gamla ganget fran i somras, naja de som var kvar. En del som akt, nya ansikten jag aldrig sett. Vadret var nice och skratten hjartliga.    

Min fredag fick aven hjalp pa ovantat hall. Kortfattat , mitt tag till Nice var forsenat, vilket innebar att jag hade en halvtimme pa mig att komma till hamnen. Fragade tjejen mittemot mig hur jag lattast skulle ta mig dit. Taxi var enda utvagen for att komma itid. Vantade vid taxiskylten. Ingen tom taxibil till mig. Forbannande mig sjalv och det forsenade taget  att jag satt mig i denna sits. Sag bilderna i mitt inre hur jag satt pa vag tillbaka till Grenoble. Som om jag salt smoret och tappat pengarna. Men sa helt plotsligt dyker tjejen fran taget upp bredvid mig. " Vi kor dig till hamnen, annars kommer du aldrig komma itid" . Voilà! Sa fick man hjalp fran ovantat hall.  I Bastia vantade ett nytt projekt; Operation " Ta mig till hotellet". Tanken var ju att overraska folket pa Orizonte! Operation "ta mig till hotellet " gick tamligen smartfritt, aven denna gang. Om alla andra gor det, varfor skulle inte jag kunna gora det tankte jag och liftade hela vagen fran Bastia till Moriani. Vid bil nummer fem fick jag napp! Ett par som skulle till Moriani pa brollop! Bingo! Vi bytte till och med mailadress och telefonnummer! Det ar ju helt fantastiskt vad jag ar grym pa att socialisera! Att det trevliga paret korde mer an tio km extra bara for min skull, kan jag inte annat an ljuvligt sucka over. Manniskan  ar fin den! 
Men Sverra ar arg. Mycket olyckligt glomdes han kvar  i fredags och fick inte utforska Korsika och dess skonhet. han fick stanna hemma, lasa franska och ata fransk ost. ( bildbevis kommer...) Jag tror att han ar ganska nojd anda.

Sa var man tillbaka i Grenoble, kanns som om jag har latt jetlag fran i sondags efter att ha suttit och skumpat pa ett tag hela dagen.  Eller sa kanske jag borde borja sova lite mer, an vad jag for tillfallet gor i denna stad som aldrig sover; eller i denna stad dar Katarina inte sover mycket.

Mina bankproblem ar ur varlden for tillfallet. Har ett fungerande VISA-kort, med en tillhorande kod, har skrivit ut min forsta check och forsoker nu undvika det frustrerande koandet pa banken.

Sa vive la France! Och solen som skiner!