lakattis

Jag har haft en fantastisk helg. Även fast jag kanske är lite sent ute med att påpeka det, då det snart nalkas en ny...
Jag överlevde fredagen den trettonde trots det faktum att jag gick under en stege på vilken det stod en man och lagade fönster och trots en svart katts språng över vägen. Visserligen sprang den från höger till vänster- "Höger till vänster goda förtjänster" . Och med det sagt skulle jag gärna vilja påpeka att jag inte är skrockfull.

Jag sitter inte heller och hostar, snörvlar och snyter mig på spårvagnen eller i klassrummet som alla de andra fransmännen. Antingen är jag resistent mot de franska virusgubbarna eller så är det en tidsfråga...Eller så är helt enkelt fransmän mer förkylda än vi friska nordbaggar. Bör nog lämna den frågan därhän, vill ju inte gärna bli en måltavla i onödan.

Sen kan det ske mirakel på andra sätt och vis. Bara sådär. Helt enkelt. Knappt att man förstår det själv. Att man faktiskt bor i en liten studio, vars grannar uppenbarligen inte har ett skyddat trådlöst nätverk. Eller i alla fall någon i ens närhet som förbarmat sig över en. Men nu sitter man här och surfar på oskyddade vågor. Gratis smakar väldigt bra. Mitt bankkort får gärna strula mera. Jag är åtminstone internetuppkopplad.  

Imorgon händer det igen. Det blir tomt. Inte lönt att sätta sin fot där en lördag. Campus dör, campus lämnas åt sitt öde, med låsta universitetsdörrar som ett faktum.  Fransoserna flyr hem till mamma, med smutstvätt  i packningen, lämnar campusområdet i sin ensamhet. Märkligt att se ett campus så öde under veckans två sista dagar, ingen som ligger på gräsmattan framför stora biblioteket, inga som sitter och kedjeröker på Sandwicheriets röda plaststolar och absolut inte en klump folksamling som står vid spårvagnsplatsen  i väntan på en spårvagn.  
                                                                                  

    

                                                       Mina vänner Solène (från Reunion) och Louis ( fr Grenoble) ute på campus

Visst en ny helg står snart och väntar utanför dörren, men låt mig få berätta om den förra. Med en lördag i ljuv kontrast till söndagen. Ungefär som att välja att äta havregrynsgröt utan mjölk. Det går ju inte, den ena utan den andra kan inte harmonisera.  Eller som att äta kanelbullar utan kanel. Så dumt. Helt otänkbart.
Lördagens cigarettkvävande ångor byttes ut mot ren luft på 3000 meters höjd. Ballerinaskorna mot vandringsskor och banan-och kokosvinet mot två liter vatten.  Solen sken till en början, men ju högre upp man kom desto minde solstrålar. Precis lagom vid lunchstop fanns det inga alls. Istället  hade man lite högre upp de snötäckta topparna som grannar.        
Mössa och tröja plockades fram och det var länge sen en baguette smakade så bra som just där. Omgiven av bergen och känslan  att vara omgiven av fransmän...
Det blir vandring i helgen igen, med  Integre. 

                                                            

  Det friska gänget...    Det är höst dans la montagne...
                                                                

...    

                                                           Lördagens pubande... och innan året är slut ska jag ha smakat alla  vinsorter...