gröna delikatesser och andra presentationer...
Jag åker snart. På torsdag blir jag Erasmus-student på heltid. Det sägs att det är fantastiskt roligt, berikande, innehållsrikt, spännande och lärorikt att vara just Erasmus-student. Jag hoppas det. Ändå är jag ärlig och skriver att ja, jag är rädd. Det är Sverra också. Ja, Sverker alltså. Mitt resesällskap. En mycket sympatisk ung man som är hungrig på livet. En riktig läckerbit som vill upptäcka världen med sina egna stora ögon och mysa på de franska alptopparnas soldränkta terasser, äta på pittoreska restauranter och spana på andra små gröna damer. Det finns dock ett problem. Har ännu inte vågat berätta för honom än. Men dit vi ska är han en riktig delikatess. Alltså inte bara att vila ögonen på, utan dessutom att sätta tänderna i. Bokstavligt talat. Sverra är ju ganska så naiv, om ni frågar mig. Han kan ha vissa attitydproblem ibland. Jag ska nog få ner honom på jorden. Men hur ska jag kunna berätta?
Djur: En grön groda
Namn: Sverker (men kallas "Sverra")
Ålder: 6 år
Civilstånd: Singel (frågar du Sverra själv svarar han " varierande...jag är ju en player")
Språk: svenska ( för att charma damerna menar han att hans exemplariska kroppspråk får damerna att falla innan han hinner bjuda dem på en drink, något annat språk än detta behöver han inte.
Favoritdrink: nej, nej,nej, kommer inte på fråga. Sverra har festat konstant sen jag tog studenten för sex år sen och lämnade honom ensam hemma. När katten är borta ...
Detta glömmer Sverra inte att packa i sin ryggsäck: hudlotion och minttabletter
Intressen: Svårt. Har ännu inte så många intressen, då han suttit ensam med sin vodkaflaska på en bokhylla i sex år. Han lär bli farlig...
Dold talang: kan läsa baklänges
Sverker charmade Vibeke och njöt av att äntligen komma till Uppsala, om än bara på kortvisit.
Mer personalvård åt folket...
Fortsätter på redan påbörjade tema: Personalvård! Ja, pool-lekar kan också räknas in i denna kategori.
P-vård är kul, intressant, lärorikt och framför allt behövligt för många. Speciellt blir trötta fötter tacksamma för sådan omtanke. Speciellt om fötterna sitter på hotellets tennisinstruktör. Speciellt om fötterna på denne instruktör skriker efter fotvård.
Personalvård blir så mycket mer trevligt om man är många, därav namnet: Personalvård! Ännu mysigare blir det om det sker om kvällarna, utanför personallägenheterna och i en skön sommartemperatur.
En kall öl, sköna skrattsalvor och ett härligt gäng gör sådana här kvällar helt enkelt fulländade!
Hur hans fötter mår idag? Ingen aning faktiskt, bäst att kolla upp!
Så mer personalvård, mer skratt och mer värme vill jag ha! Fast i detta läge är jag mest medveten om att det där med sköna temperaturen snart är ett minne blott. Men Grenoble har säkerligen annat att erbjuda!
skam den som ger sig...
Jag gillar att bada. Gillar att leka. Har barnasinnet i behåll. Tur att man inte är ensam om det. Tävligen hette " Vem kan hålla andan längst under vatten" Vem som vann? Den som höll andan längst under vatten naturligtvis. Om jag inte minns fel hette vinnaren Maria. För övrigt syns jag väl mycket bra på bilden. Mina bikinibyxor är gula.
Siesta är bra. På siestan badar man och leker med den övriga personalen. Varför skriver jag i presens? Detta är ju dåtid. Historia. För mig. Övriga badgrodor på bilden är kvar på la Corse. Kanske har de kommit på fler roliga poollekar?
"des kanelbulla, tack, tack och hej"
Jag skulle kunna välja att skriva om hur mycket det har regnat den sista veckan, hur slitna mina hårtoppar är eller hur många timmar jag sover varje natt. Jag väljer ingetdera. Jag har haft besök, eller VI har haft besök för utan föräldrars närvaro, matlagning och planerande hade besöket av familjen Branche tett sig tämligen annorlunda. Nu kan vi stället hissa flaggan i topp, äta punschpraliner i hängmattan och glädja oss åt att herr Johnssons Peugeot kom hem från Sverigeturen i förträfftligt skick. För att inte säga bättre. Det är ju inte varje dag som en fransk bil körs till en biltvätt av en fransk monsieur vid ratten. Och det är inte heller varje dag man lär en fransk monsieur att uttala OCH lägga på minnet det något vegetabiliska namnet " jordärtskocka". Inte heller är det varje dag jag lär mig det franska namnet "topinambour".
Till tonerna av Abba och med en rejäl laddning kanelbullar gav sig familjen Branche alltså iväg på en liten Sverigetur och med svensk musli, ännu mera kanelbullar, svensk honung och grovt bröd i SAS -bagageutrymme är nu Branche hemma i storstaden.
Konversationerna har varit många och långa, humoristiska och filosofiska. Tiden är en resurs vi inte kan spara, du kan inte be den att stå stilla, du kan inte be den att sakta ner. Du kan önska att den skulle bli för evigt, som Caroles mamma brukade citera : "Petite minute, si tu pouvais durer toujours".
Eller fundera på följande: "Om man inte går framåt i livet, då tar man ett steg tillbaka" ( citat Carole Branche )
" Nej, tiden kan fortsätta utan att du själv går tillbaka. Du kan stå stilla, fundera, samla krafter för att ta två steg framåt sen " (citat Gilles Branche)
Och med detta skrivet känns ju allt ännu mer komplicerat, eller kanske bara för mig. Två citat är inte tillräckligt för att kunna förklara denna diskussion ej heller stämningen runtomkring denna sena måndag kväll då regnet smattrade mot vindrutorna och teet kallnade i sina koppar.
Men just precis nu skiner solen, jag har börjat packa för Grenoble men saknar fortfarande Korsika. Inbetalningen till Stockholm marathon 2007 är redan gjord och jag ser framemot vintern som komma ska. Så vad spelar så kluvna hårtoppar för roll när det finns mössor?!
Nu väntar en kopp svart kaffe på mig.