gröna delikatesser och andra presentationer...
Jag åker snart. På torsdag blir jag Erasmus-student på heltid. Det sägs att det är fantastiskt roligt, berikande, innehållsrikt, spännande och lärorikt att vara just Erasmus-student. Jag hoppas det. Ändå är jag ärlig och skriver att ja, jag är rädd. Det är Sverra också. Ja, Sverker alltså. Mitt resesällskap. En mycket sympatisk ung man som är hungrig på livet. En riktig läckerbit som vill upptäcka världen med sina egna stora ögon och mysa på de franska alptopparnas soldränkta terasser, äta på pittoreska restauranter och spana på andra små gröna damer. Det finns dock ett problem. Har ännu inte vågat berätta för honom än. Men dit vi ska är han en riktig delikatess. Alltså inte bara att vila ögonen på, utan dessutom att sätta tänderna i. Bokstavligt talat. Sverra är ju ganska så naiv, om ni frågar mig. Han kan ha vissa attitydproblem ibland. Jag ska nog få ner honom på jorden. Men hur ska jag kunna berätta?
Djur: En grön groda
Namn: Sverker (men kallas "Sverra")
Ålder: 6 år
Civilstånd: Singel (frågar du Sverra själv svarar han " varierande...jag är ju en player")
Språk: svenska ( för att charma damerna menar han att hans exemplariska kroppspråk får damerna att falla innan han hinner bjuda dem på en drink, något annat språk än detta behöver han inte.
Favoritdrink: nej, nej,nej, kommer inte på fråga. Sverra har festat konstant sen jag tog studenten för sex år sen och lämnade honom ensam hemma. När katten är borta ...
Detta glömmer Sverra inte att packa i sin ryggsäck: hudlotion och minttabletter
Intressen: Svårt. Har ännu inte så många intressen, då han suttit ensam med sin vodkaflaska på en bokhylla i sex år. Han lär bli farlig...
Dold talang: kan läsa baklänges
Sverker charmade Vibeke och njöt av att äntligen komma till Uppsala, om än bara på kortvisit.
Hej!
Hoppas att det har gått bra idag med resan och installationen i rummet! Ska bli kul att följa hur du (och Sverre!) har det i Grenoble. Blogga ofta!
I Linköping är det som vanligt, verkar vara färre killar att spana på den här terminen vilket är tråkigt men annars är det bra här. Var och tränade på friskis och svettis ikväll och då kände jag att jag levde! Det var superkul men vart har alla mina magmuskler tagit vägen?!
Hoppas allt är bra!
Många kramar
Hej gumsan!! Kände ett sting av avundsjuka när du berättade om din stundande resa till Frankrikes höjder men försöker att ha i åtanke att man faktiskt kan komma och hälsa på dej! Tänk dej när pudersnön yr runt skidorna, tårarna fryser på kinderna och näsan är illröd från kylan och blåsten när man susar nerför backarna =) Där talar man om en enorm frihetskänsla! Har redan varit uppe på vinden och letat efter mina skidkläder från förra gången jag lekte i snön. Ser fram emot att ta mej vatten (eller snö) över huvudet och försöka mej på hopp som jag inte borde, rulla nerför backar som jag borde åka nerför och hamna offpist för att mitt lokalsinne sviker mej (och försöka övertyga människor runt omkring mej om att det var meningen...) Den välförtjänta alkoholen inne på "after ski baren" i slutet av dagen brukar dock få en på rätt köl igen, eller åtminstone få en att tro att man är på rätt köl. Skolarbete och fransk byråkrati är väl kanske sådant som kan få en att sacka efter lite i sitt livsmaraton, men det är ingenting som inte några öl och lite skitsnack me en kompis kan fixa ;o) Sparar och gnetar så att jag ska kunna uppleva nämnda aktiviteter tillsammans me dej!!!
Hoppas att allting går bra för dej där nere och att vi ses snart gumman!!