lakattis

Jag skulle kunna välja att skriva om hur mycket det har regnat den sista veckan, hur slitna mina hårtoppar är eller hur många timmar jag sover varje natt. Jag väljer ingetdera. Jag har haft besök, eller VI har haft besök för utan föräldrars närvaro, matlagning och planerande hade besöket av familjen Branche tett sig tämligen annorlunda. Nu kan vi stället hissa flaggan i topp, äta punschpraliner i hängmattan och glädja oss åt att herr Johnssons Peugeot kom hem från Sverigeturen i förträfftligt skick. För att inte säga bättre. Det är ju inte varje dag som en fransk bil körs till en biltvätt av en fransk monsieur vid ratten.  Och det är inte heller varje dag man lär en fransk  monsieur  att uttala OCH  lägga på minnet det något vegetabiliska namnet " jordärtskocka". Inte heller är det varje dag jag lär mig det franska namnet "topinambour".
Till tonerna av Abba och med en rejäl laddning kanelbullar gav sig familjen Branche alltså iväg  på en liten Sverigetur och med svensk musli, ännu mera kanelbullar, svensk honung och grovt bröd i SAS -bagageutrymme är nu Branche hemma i storstaden. 

Konversationerna har varit många och långa, humoristiska och filosofiska. Tiden är en resurs vi inte kan spara, du kan inte be den att stå stilla, du kan inte be den att sakta ner. Du kan önska att den skulle bli för evigt, som Caroles mamma brukade citera : "Petite minute, si tu pouvais durer toujours".
Eller fundera på följande: "Om man inte går framåt i livet, då tar man ett steg tillbaka"  ( citat Carole Branche )
" Nej, tiden kan fortsätta utan att du själv går tillbaka. Du kan stå stilla, fundera, samla krafter för att ta två steg framåt sen " (citat Gilles Branche)
Och med detta skrivet känns ju allt ännu mer komplicerat, eller kanske bara för mig. Två citat är inte tillräckligt för att kunna förklara denna diskussion ej heller stämningen runtomkring denna sena måndag kväll då regnet smattrade mot vindrutorna och teet kallnade i sina  koppar.

Men just precis nu skiner solen, jag har börjat packa för Grenoble men saknar fortfarande Korsika.  Inbetalningen till Stockholm marathon 2007 är redan gjord och jag ser framemot vintern som komma ska. Så vad spelar så kluvna hårtoppar för roll när det finns mössor?!

Nu väntar en kopp svart kaffe på mig.