lakattis

Det finns många saker som jag inte ens tänker på längre. Dessa saker och tankar  börjar  alltså bli normala. Men i Sverige skulle de fortfarande kännas onormala.  Snarare är de idag ett minne blott, lite föråldrade, lite vad man skulle kunna kalla stenåldersgamla. Vad handlar då detta om? Check såklart. Checkar. Sådana man betalar med eller kunde betala med i Sverige då det begav sig.  I Frankrike existerar de fortfarande. De inte bara existerar, de används flitigt också. Min hyra betalar jag med check till exempel. Men jag får väl erkänna att det är det enda jag använder mitt checkhäfte till. Således kan jag dra slutsatsen att systemet inte riktigt faller mig i smaken.

Jag har en viss benägenhet att gärna återkomma till samma ämne. På gott och ont alltså. Men den här gången anser jag ha goda skäl. Helt enkelt för att klargöra följande en gång för alla.  Det handlar om rökning och cigaretter. Om jag har vant mig? Nej, jag blir fortfarande lika irriterad varje gång jag passerar en rökande människa. Men det är inte det som historien denna gång handlar om. Vi lämnar mig och går över till ren fakta. Här kommer sanningen. Den första februari infördes rökförbud här i Frankrike på alla allmänna platser, såsom företag, på flygplatser, skol- och hälsoanläggningar * Om cirka tio månader (räknat från den första februari ) kommer den här lagen även gälla cafér, restauranter och diskotek.  Det pågår alltså vad man skulle kunna kalla ett försök att få fransmännen att för livstid avstå från sin cancerpinne. Priset på cigaretter ökar dessutom regelbundet. 
Suckar vidare jag gör i alla fall. De rökande fransmännen också. Vi kan alltså sucka tillsammans men av helt olika meningar. Jag suckar för jag önskar att den lagen redan fyllde sin funktion fullt ut. Fransmännen suckar för en pub utan rökning är ingen pub. Var ska grabbarna nu samlas klockan tio på förmiddagen? Dricka sin lilla kaffe och tända en cigg. Bra fråga. Men frågar ni mig så svarar jag att det skiter jag i.

Sista ordet förresten. De här gifterna röker ni, Ja, alltså jag pratar om titeln till bilden här ovan.





* Måste motvilligt krypa till korset och erkänna att man kanske inte riktigt kan säga så på svenska eller? Men visst  blir jag förstådd!