likheter och olikheter
Paris fanns kvar i helgen, så även familjen Branche. " Kidsen" var sig lika, kanske lite längre, deras fågel lite småsjuk men vid liv, kanske var köksbordet lite mindre stökigt än tidigare, men samma teskålar som alltid fanns på frukostbordet. Stämningen var som vanligt, deras minne ibland lite väl hackigt och effektivitet har ännu inte blivit ett ord att sätta upp på kylskåpsdörren. Med detta sagt vill jag inte kritisera. Det är en fransk familj, väldigt fransk på många vis, mindre fransk på andra. Några exempel där de skiljer sig
- Skor är något som man har på sig då man är utomhus men inte inonhus. I många andra franska hem bärs skorna även inomhus.
- De är ljuvligt förtjusta i vår svenska lille bulle. Den som innehåller kanel och en massa vetemjöl.
- De har börjat sopsortera* och börjat äta mycket biologiskt ( " Sen vi kom hem från vår semester i Sverige i somras äter vi nästan bara bio " citat Carole )
Fransk i den bemärkelsen att:
- Familjen kan inte passa tider, kommer aldrig iväg på givet klockslag snarare en timme senare än vad som avtalats från början
- De kan vara lite väl trångsynta ibland
Småsaker inte sant, men så var det sagt.
Annars spenderade vi tid tillsammans, då jag och Olivia bakade kanelbullar, småpratade om skola, om jobbiga pojkar i hennes klass och mumsade senare på nybakade "kanelisar". Dagen före, en småkall fredag ( Carole definierade den som en riktigt, riktigt , ja RIKTIGT kall sådan) bjöd Carole mig på lunch på ett av de stora varuhusens restauranter. Den som är belägen högst upp, med en utsikt över Paris i 360 grader.
Kändisspaning denna helg i form av Herman Lindkvist. Ja, det kunde ju varit en mer spännande sådan, men Herman är trots allt Herman och alltid Herman.
Resten av helgen tllbringades på andra sidan St Germain. Vid stranden av Marne...
* papper, glas och kartonger
Så låt oss gå ut i regnet...
Vem skulle inte vilja hoppa in i den här bilden säg. Knapra lite på osten och sen hoppa tillbaka ut i verkligheten. För nog finns verkligheten. Idag i form av ett regnigt Grenoble. Bilderna som webkamerorna visar på nätet över skidstationerna ser dock lovande ut. Så regna på. Jag har lärt mig ducka för paraplyer.
Men så var det ju osten igen. Eller som de Gaulle lär ha sagt: Comment voulez-vous gouverner un pays où il existe 258 variétés de fromages? *
Nu blev det svårt. Och det regnar visst fortfarande. Så bra, nästa vecka börjar längdskidåkningen
På torsdag blir det Paris. Besök hos min familj. Kanske hinner jag baka kanelbullar.
ung. Hur önskar ni styra ett land där det existerar 258 olika sorters ostar?
Trottoar eller skitoar?
Då jag bläddrade igenom Captiv'en s sista nummer föll min blick på en liten artkel. Det räckte att läsa den första meningen: " Impossible de faire deux pas dans le parc de Hoche sans mettre les pieds dans une crotte de chien, " s'indigne une habitante du quartier. Jo men precis. Det är omöjligt att gå två steg i le parc de Hoche utan att sätta fötterna i hundskit. Detta är upprörande enligt en av kvarterets invånare.
Trots att det finns områden avsedda för hundar som är markerade med " Här gör jag som jag vill" verkar detta ha tämligen betydelselös effekt. Det vittnar ju i alla fall alla hundskitar som man dagligen måste kryssa mellan. Jag satte foten i en för en vecka sedan.
Matte skulle visst bara skriva ut något. Men varför blev jag kvarlämnad på fel sida av dörren?
Jo då, så att...
Jag tror på att det ska vara lite suddigt, man vill ju inte veta vad som komma ska...
Två veckor har på det nya året har rullat oss förbi. Två veckor. Bara sådär. Snabbt helt enkelt. Jag är inte den som brukar ge nyårslöften vid den där sista eviga timmen av det där året som aldrig kommer komma tillbaka men som just i den där sista ljuva timmen blir till ett förlåt-mig-för-mina-synder- och -andra-övertramps år. Men det sägs ju att omväxling förnöjer. Så istället för att bara borsta tänderna ska jag hädanefter även använda tandtråd. Min tandläkares stämma, med en lätt finsk brytning, viner innanför skallbenet: Lilla barn, du använder väl tandtråd? Lilla gumman, måste använda tandtråd. Måste. Måste. Måste. Detta leder oss så till årets första utvärdering. Hur har det gått? Jodå, två ( och en halv gång) på två veckor är väl inte sämre än dåligt. Eller? Detta leder oss vidare till nästa punkt. Förväntningar inför 2007. Som 2006 , fast bättre. Som kanelbullar, fast gärna med mycket pärlsocker på, som Stockholm marathon 2006, fast med lite mindre smärta, som längdskidor, fast med mer snö, som Frankrike fast mindre cigaretter. Som Sverige. Precis. Det räcker väl så?
Idag började skolan igen. Välja kurser, återanpassa sig. Grönbetet var trevligt, tungt att komma in.
Jag har varit kulturell i helgen. Det var trevligt. Jag tror att jag gillade det i alla fall. Betyder det att man är vuxen? Kulturell i detta sammanhanget innebar två muséebesök varav det sista mest bestod av konst. Jag föll för konstnärinnan Aguttes tavlor. Se där. Fantastiskt.
I helgen damp det även ner ett vitt kuvert i min brevlåda. Nej, suckade jag missbelåtet och gissade att det var elräkningen som ville leka ful bov. Men det var varken en ful bov eller andra tråkigheter. Det var min anmälan till Marathon de Paris. Samma dag damp det ner ett mail i min inbox. Från min familj i Paris:
Chere Kata,
nous te souhaitons une tres tres bonne annee 2007,pleine de succes, de reussite, et de santé!
Un nouveau marathon à paris peut etre?
Jodå, det finns bara ett svar att ge på den frågan. Den som lever får se. Men anmäld är jag i alla fall.
Jodå, det finns bara ett svar att ge på den frågan. Den som lever får se. Men anmäld är jag i alla fall.
Nej ... jag kan inte räkna, förstår inte innebörden av 2 och 9...
Jag vet att siffrorna 2 och 9 tillsammans kan ge olika svar, skilda tolkningar eller nya upplevelser. Men det är inte ihopsättningen som är det viktiga. Det är att kunna tänka bort det som räknas. Sa hon med lätt åldersångest.
Det finns inte många här i världen som fixar pensionskonton åt en, eller skickar länkar på diverse olika stipendier som man kan söka, föredrar ett femstjärnigt hotell framför ett stjärnklar natt i ett gammalt tält och värmer sin trogna vetekudde i microvågsugnen ungefär femtio gånger per dag på samma gång som det sträckläses adrenalinhöjande deckare.
Frankrike sänder sina ljuvliga grattishälsningar till Mademoiselle. Min syster.
Innan 24...
...sägs det ju att man har bästa sömnen. Alltså borde man krypa till kojs innan detta stora klockslag. Hur ofta gör man det? Just precis. Det ska till mycket för att jag ska kunna lyckas somna innan klockan blir sen. En skiddag får mig dock på fall. Halv nio igår kväll, efter ett telefonsamtal till R, somnade jag...
Men vilken skiddag säg. Vilka backar, en sol som blev mer och mer synlig ju längre dagen led och tyska språket som ett löpande band kring backe och lift. Bara att hoppa på och ge sig i kast med dess grammatik och bekanta fraser. Snacka om att slå två flygor i en smäll.Fortsätter det så här kan jag snart även avancera i mitt tyska språkutövande också.
Om en timme har jag rendez-vous. Nu börjar träning inför marathon. Men så ser jag på all smutsvätt i påsen. HInner man tvätta på en timme säg?
2007 är ...
Nytt år, nya tider, nya kurser, nya äventyr och nya andetag. Nya upplevelser, iaktagelser, drömmar eller saknan. Julen gick alltför snabbt, Ludde var charmigt söt och satte guldpunkt på det annars så mysigt och hemtrevliga hemmet. Pepparkakorna var förföriska och vädret som en urkramad rutten disktrasa.Tack...jag saknar er redan...
Nyårsfirande i Grenoble med sex tyska killar, en tysk tjej och underbara Johanna. Det blev så tomt här på mina 20 kvadrat då hon åkte igår morse. Jag skulle gärna behållt henne här ett tag till men jag tror inte att jag skulle lyckas hålla henne kvar även om jag lockade med mjölkchoklad, russin (!) eller salt godis. Nej, nu är det återigen jag och Frankrike. Skolan börjar på måndag, men idagblir det skidor med mina tyska favoriter! Den jag gärna vill träffa sitter med näsan i böckerna, suckar och svär över nästa veckas kommande plågor. Plågor som innebär tentor.
Så nyår försvann, det åts couscoussallad, cheesecake och dracks franskt vin. Tyska och engelska blandades med franska fraser. Och regnet föll sakta över de franska taken. Bara de hemlösa hundarna sov denna natt.
2007 invigdes med skidåkning in the Alps. Jag skulle kunna skriva om de svarta backarna men varför? Varför skriva om något som man inte riktigt kontrollerar. Det finns också en anledning till varför svarta backar faktiskt just är svarta. Eller hur Johanna!
Alles gut...
Och vi har sett Grenoble från ovan, lagat crèpes och låtit männen stå vid spisen, sett på film, ätit "kinisk" mat, ätit ost och baguetter (det gör man mycket här, *Johanna nickar* ) och fått snö under kläderna...
Men den största nyheten av alla. Sverra har fått en kompis. Han heter Rom och är en liten hund med stora bedjande ögon, små öron och en felproportionerad kropp.Men han är fin. Snart är han också svensktalande.
Och vi har sett Grenoble från ovan, lagat crèpes och låtit männen stå vid spisen, sett på film, ätit "kinisk" mat, ätit ost och baguetter (det gör man mycket här, *Johanna nickar* ) och fått snö under kläderna...
Men den största nyheten av alla. Sverra har fått en kompis. Han heter Rom och är en liten hund med stora bedjande ögon, små öron och en felproportionerad kropp.Men han är fin. Snart är han också svensktalande.
Och det kommer mera snart. Men klockan är ivrig denna morgon, om tjugo minuter kommer min privatchaufför och hämtar mig...
