Imponerande fakta
Läste nyligen att l'Université Joseph Fourier under året tar emot fler an 300 utbytesstudenter. Utav dessa kommer de flesta från de europeiska länderna, från Tyskland 53 stycken, Italien 42 stycken, Spanien 23 och Storbritannien 24. Imponerande siffror, speciellt då man bör ta med i beräkningen att Joseph Fourrier, som bl. a tar emot de fysikstuderande, inte är det enda universitetet här i Grenoble. Det återstår fyra stycken. Med andra ord finns det allt som allt några tusen utbytesstudenter i denna stad. Det är en härlig smältdegel.
Många utav Grenobles studenter befinner sig dock på annat håll än just i Grenoble denna veckan. Här pågår just nu vad man skulle kunna sportlov. Det är även så vad det är, så även på universitetet. En vecka. En vecka utan lektioner, utan föreläsningar. Med andra ord en vecka då du själv väljer dina tider, eller inte. MIn tid idag har spenderats på två skidor. I ett strålande solsken och härliga backar. Det där med pluggångest smälte tillfälligt under skidans friktion.
Så nu bär det av ut i Grenoble-kvällen. För ett glas.
Små ting... blir goda ting...
Er handlare önskar Er en trevlig Alla Hjärtans Dag
Jo man tackar... den var faktiskt trevlig
Alla Hjärtans Dag och ett litet sött hjärta fick jag...då jag köpte det senaste numret av Jogging i tidningsbutiken runt hörnet. Kanske för att jag inte var på så bra humör innan eller för att jag hade ont i knäet men det där lilla hjärtat " just made my day"
Annars då?
Valentin
På posten här i Frankrike kan man finna denna skylt framme vid kassan. Se där. Så praktiskt ( eller småskojigt) för alla dem som inte vet hur man ska skriva ett kärleksbrev till sin älskade på denna stora ( kommersiella ) dag. På posten i Frankrike kan man få goda råd om hur man ska gå tillväga. Vet ni inte hur ni ska göra för att finna inspiration? Ni letar efter orden som ska komma från hjärtat men det blir inte bra ändå? Misströsta inte. Här i Frankrike finns svaren på era problem. Svaret heter att posten har kärleksdiktsamlingar till sina klienters förfogande. Diktsamlingar i vilka man kan finna de stora poeternas verk för att således utifrån dessa själv finna den storartade inspirationen. Ja Frankrike Frankrike. Det är skönt att detta land inte är lika kommersiellt som Sverige gällande detta arrangemang. Vem bryr sig.
Tisdagsfunderingar
Om några timmar är det dags för Anja igen. Frankrike har Ingrid Jacquemod att kanske höja flaggan för i detta Storslalom ( Slalom Géant)
Dagens bild är från förra veckans Grenoble & moi i vilken det bl.a kunde noteras att det nog skulle bli allt för svårt att besegra Anja Paersson, som efter en tung inledning på säsongen skulle utnyttja chansen att slå till på hemmaplan. Jo men visst. Helt underbart!
Tisdagar brukar annars vara bra dagar. Solen skiner, det gjorde den inte igår. Inte i lördags heller då färden gick mot Les2Alpes och en skiddag omringad av den färg som kallas vit. Ingen sol så långt ögat kunde nå. Bara vitt i alla väderstreck, vind och snöflingor. Men det var en upplevelse ändå. Bara man har roligt...
Tisdagar kan också vara funderardagar. Överallt, på spårvagnen, på stolen, på biblioteket eller mitt i promenerandet kan konstiga tankar överrumpla hjärnaktiviteten:
Som ...varför får man russinhud då man badar eller varför är det så underbart att få nypa av den översta krispiga biten på baguetten? Vad är en vän för något eller varför skiner solen aldrig då den som mest borde?
Solsken hela dagen...
Varför får jag aldrig följa med?
Det har säkert redan framgått: Jag gillar hundar. Mycket. Jag gillar att fotografera hundar. En bild med en hund är så mycket mer än bara en bild. Som på bilden ovan.
Nej, inte den här gången heller fick jag följa med in. Varför? Varför måste alltid JAG sitta utanför och vänta. Den som väntar på något gott säger du. Jo men tjena svarar jag. Det tror du va. Nej då, här väntar jag snällt. Men på vad?
Favorit i repris...
Det finns händelser, stunder eller fester som bara får finnas till en gång. Aldrig två. Eller tre. Två gånger är en gång för mycket. Man blir bara besviken. Sen finns det händelser som gärna får upprepas. Som sushimiddagar, soliga dagar eller sköna träningspass. För de kan bara bli bättre. Och bättre. I denna kategori finner vi även Ost& vinkvällar. Jag var just på en sådan igår kväll. Som en mjuk kladdkaka där man vet vad man får och hur man mår. Denna favorit i repris var säkerligen bättre än förra gången. Krämiga, milda eller starka ostar. Vin och mörk choklad. Det finns fler bilder HÄR
Bleu de causses kan avnjutas tillsammans med ett vit fruktigt vin, som ett Alsacevin ( 2000). Sött möter starkt.
Comté ( oh vad jag älskar denna ost) passar fint med Côtes de Jura( 2004, ca pris 7 euro) . Ett vin som legat på tunna med smak av nötter. Mycket gott.
Denna fantastiska chèvre.
I mina sportklader ar jag JAG...
Det ar kul med loppmarknader. Speciellt da man kan besoka dem utan att kanna minsta antydan till fafangdhet. Man kanner sig snarare hurtig och valmaende efter ett trevligt traningspass upp till Bastiljen. Sylvia och Sanna som jag fick aran att visa min studio for i helgen deltog ocksa i detta loppmarksfynderi. Aven Sylvia fyndade ikladd sportsmundering. Ska det vara, sa ska det! Kommentarer som "o la la, les sportives, allez"... har sedan lange tappat sin innebord.
Det var kul med langdskidor à la skating-stil i torsdags Snart sitter tekniken, da kommer farten!
En förälskelse eller är det för livstid...
Jag älskar detta land där vinflaskorna i mataffärerna trängs på hyllorna och det räcker med att titta på dem i fem sekunder för att bli tillräckligt förvirrad. Vilket vin ska jag köpa. Rött eller vitt? Inte för billigt, inte för dyrt. Ful etikett. Fin etikett men lite väl dyrt.
Jag älskar detta land för alla ostars skull. Milda, starka, fula, fina eller illaluktande. Det spelar ingen roll. Jag har fallit för landet där varje region är sig olik den man nyss befann sig i. Jag blir lugn av alla franska långa middagar, som börjar med aperitif och slutar tre timmar senare med dessert. Och mellan varmrätt och dessert serveras denna krämiga ost vars arom bara kan upplevas på plats.
Jag slänger ljuva blickar mot de franska labradorhundarna ( eller är just den rasen överrepresenterad i Grenoble? ) och fotograferar den lilla franske försäljarens färgglada grönsaker och frukter på marknaden. Jag blir varm av det franska språket, kan sitta stilla länge och lyssna. Det är skönt.
Det finns ett ställe där jag kan vara mer irriterad än hemma men också mer lugn än på andra ställen. Det är nog i Frankrike. Kanske.
Dagens tips...
Denna veckans fredag består utav ett litet tips. Det räcker säkerligen att titta på bilden ovan och därefter besöka webbsidan som det tipsas om. Sen kan man söka efter sin favoritlåt óch lyssna om och om och om igen...
Kalasbra inte sant! Och jag får besök i helgen!