Att resa
Jag har bade hunnit med det ena och andra de sista aren. En del kallar det effektivitet, andra rastloshet, vissa aventyrslysta. Sjalv vet jag inte vad jag ska kalla det. Men jag trottnar aldrig. Kan bara angra saker som jag gjort. Bara for att jag inte skulle angra det jag jag aldrig gjorde. For man angrar ju bara det man aldrig gjorde. Samtidigt har jag hunnit med att plugga. Och jag har rest. Jobbat utomlands. Vidgat mina vyer. Som man kallar det. Varit bade ledsen som glad. Forbannad pa saker som aldrig ar som hemma, som troga administrativa system och universitet som kranglar.
Min passion da jag ar utomlands ar att besoka landets supermarket. Dar lar du kanna ett folks kultur och vaner. For den ovane i Frankrike racker det att du besoker ett supermarché for att forsta hur detta lands vin-och ostkonsumtion spracker alla granser. Att franska barn ater mycket kakor och att den franske lille mannen med baguetten under armen inte ar en myt. Att fransmannen inte heller ar nagra snillen i engelska ar tyvarr heller ingen myt. Vissa forvanar en dock, andra kan inte ens rakna till tio. Att se pa dubbade filmer har snarare blivit en vana an ett val men pa bio slipper du atminstone prasslande godispasar och popcornsspill i salongen.
Vet egentligen varfor jag skriver detta. Kanske menar jag att alla borde resa. Lamna Sveriges granser och upptacka hur bra vi ar. For det upptacker man forst da man rest. Inte da man stannar kvar. Dessutom ar det bra att vara svensk i Frankrike. For fransmannen ar fortjusta i det svenska folket. Det vet att man lever val i Sverige. Aven fast de har vissa fordomar om vart svenska kok. For det ar ju bara i Frankrike man ater bra menar dem. Som det dar med grot till exempel. En slemmig liten klump i en tallrik. En fransman rynkar mest bara nasan och vill hellre ata en croissant. Att lara denne fransman ata havregrynsgrot kraver bade tid och talamod. Mest tid skulle jag tro. Men har du val lart honom, har du honom fast. Synd bara att det endast gar att hitta ett havregrynsmarke i de franska affarerna. Jag har letat bade lange och noga. Men hittar fortfarande bara ett. Sma havregryn till overpris. Jag vill ha svenska fiberhavregryn till min grot. Det ar nog ocksa det enda jag saknar har i detta land.
Sen ar fransmannen artiga, ett artigt Bonjour da du besoker en affar och fransman som kindpussar sina bekantskaper. Vi borde ocksa kindpussas i Sverige. Sa skulle man slippa det dar velandet, inte vet hur man ska bete sig i vissa lagen. Kanner jag denna personen tillrackligt val for att krama om den eller ska jag stracka honom handen. Man velar och slutar med att man gor ingetdera. Ett litet hej ar det enda som sker.