A bientôt Grenoble...
Detsamma säger jag, det känns märkligt att önska "God Jul" då inte riktigt julkänslan stabiliserat sig.
Sushin igår kunde varit bättre, speciellt med tanke på priset. Men sällskapet var trevligt och det är väl det som räknas.
och nu ska jag packa, städa, diska, maila. Tåget lämnar staden 15.37. Resan går mot Genève. Vi ses snart Sverige!
KRAMAR!
Det skulle kunna bli en tradition...
Idag är det torsdag, den 21 december. Just det... GRATTIS OSKAR
Sen du kom hem har du väl hunnit med att sätta stjärnan i granen, spanat in nationslivet i Uppsala, snickrat med morfar (!) , följt Fuglesangs villervalla i rymden, ätit havregrynsgröt ( ?), sett julkalendern, andats frisk svensk luft och hunnit tröttna på den svenska kylan. Eller?
Imorgon åker jag utomlands. Det bär av mot Genève. Från Genève blir det mysigt flyg mot Köpenhamn. Från Köpenhamn till Sverige. Det blir tre länder på en dag. Då återstår bara ett orosmoment. Måtte bara inte SNCF s tågmannar få för sig att S T R E J K A.
Ikväll blir det sushi med blandad skara från vårt klot.
Snart kommer även Fuglesang hem. Vilken kille! Je croise mes doigts....
jaja... ja då är det snart jul...
Hade sista tentan idag. Hela jag är bara en ända lång suck. Fortfarande. Ett stort virrvarv i mitt huvud, som ett dunkande huvudvärk som inte gör ont men som bara finns där. Hela tiden.
Så jag pluggade hemma igår kväll. Då slog det mig hur ensam jag kände mig. Ett samtal och en timme senare var det ändrat. Bra va! Så kunde man plugga vidare. Med sällskap.
Vilken tur att jag hade pasta, tonfisk och ost i förrådet! Fast jag skulle inte kalla det att muta, snarare att bjuda in sig själv. Eller var det jag som ringde?
Jag åker hem på fredag. På fredag, på fredag, på fredag. Sa jag fredag?
Ja, jag skriver, ja jag berättar hur jag har det. Så skriv tillbaka och berätta själva...
Tomtar...
Men det är något som inte stämmer. Ser jag dubbelt... eller är det möjligt...
... Jodå, det finns visst flera...
Tänk vad mycket man inte lägger märke till om man hela tiden går och tittar ner i marken. Man borde titta uppåt annars riskerar man att gå miste om en hel del. Som vaddå? Just det! Men jag har bildbevis. Tomtefar har kommit till Grenoble. Detta upptäckte jag då jag lyfte blicken upp mot husens takåsar tidigare idag. Père Noël i full fart med att klättra upp för husväggen. Se där, tänkte jag och kände mig mycket nöjd med mig själv att jag kommit ihåg att ta med kameran.
Fem minuter senare ser jag nästa tomte, också han på väg upp för balkongen, en minut senare ser jag ännu en och strax därpå en till. Det finns visst inte bara en liten tomte utan flera. Grenoble har blivit invaderat av små rödklädda klättrande nissar.
I Sverige ställer vi fram mjuk och varm risgrynsgröt till vår trotjänare. I denna ljuvligt doftande skål kan man också strö på lite kanel och slutligen hälla över lite mjölk. Förr skulle det läggas en klick smör i gröten, som visade på husets välbestånd. Ja, jag erkänner jag älskar dessa små ljuvliga väsen, dess sagor och mystik. Jag tror fortfarande på dem, på mitt lilla vis. Men åter till verkligheten, för i Frankrike bjuds Nisse på ett glas vin. Det smakar säkert prima efter den långa färden från Svearike ner mot Alpernas snöklädda toppar. Här är ju dessutom promillehalten högre så nog borde väl Tomteman få avnjuta lite franskt vin. Han klarar nog av att köra sina renar i alla fall. Fast det är klart, bjuds han på vin i varje hus kan det ju bli svårt...
"Il commence donc par rendre visite aux enfants suédois qui lui donne du riz au lait.
Arrivé en France, il sera bourré à cause de tous les verres de vin qu'il trouvera dans toutes les maisons francaises." ( citat R )
Ja, ibland har vi sådana diskussioner...jag och Herr R. :)
Santé!Nu sjunker det neråt...
Dagens bild ( den kräver nog ingen närmare förklaring ) tillägnas sidans trogna läsare och sidans bästa "kommentarskrivare" vars sista kommentar bestod av undran huruvida det händer eller inte händer något här. Jo då, här kommer det en snabb uppdatering;
Väder och vind ar lätta samtalsamnen. Jag börjar med det. Se där, det har blivit kallt i Grenoble och äntligen far man plocka fram sin mössa ( hårets bästa vän då det finns något som heter dåliga hårdagar) och faktiskt kunna använda den utan att känna sig onormal.
Annars har jag faktiskt mest pluggat sista tidan, har brännt av tre tentor inom loppet av en vecka, två skriftliga och en muntlig, nästan skrivit klart det första skriftliga arbetet ( inom ekonomisk historia) och hunnit bli förkyld igen... *suck*...
En sak som kan behöva sig ett kryss i taket handlar om hur man utnyttjar tentatiden. I Sverige har jag ännu inte lyckats stanna hela tentatiden ut , utan har ansett mig klar då det ännu fanns gott om tid kvar. Här i Frankrike är det snarare tvärtom, jag har suttit hela tiden ut, på en kall träbank, med pennan i högsta hugg, med en nysande fransman bakom mig, och ändå inte kännt att jag hunnit bli riktigt klar. Är det ett bra eller dåligt tecken? Återstår att se...
Jag var i Lyon förra fredagen och spanade in la Fête de lumières. Min kanadensiska kompis var bättre påläst än jag och berättade att denna "ljusfest" har sina anor ända tillbaka till 1300-talet. Efter pestens härjningar runt om i Europa ville man återskapa ljus och frid, voilà, så uppkom denna briljanta lysande och skimrande fest. Jag tror henne.
Visserligen regnade det mestadels av kvällen och de paraplyer, som i alla regnbågens färger låg som ett band över stan förvandlades mycket snabbt till en stor hotbild. Har gällde det att skydda sig då de mycket snabbt och utan förvarning kunde nocka till en lite.
Resten av helgen tillbringade vid böckerna, undantaget lördagkvall då jag var pa middag hos fransmän, drack belgisk cider och doppade kiwi i ljuvligt krämig chokladfondu. Pratade om Sverige, om skidor, om jul, om nallebjörnar ( ! ) och pratade säkert också om Frankrike. ..
Så här fint var det i Lyon...
Igår kväll spelade Anna Ternheim på ett ställe här i Grenoble och innan jag han bestämma mig om jag skulle gå dit var det redan försent eller så kan det har varit så att jag redan hade andra planer och ibland ar det omöjligt att hinna med allt man vill. Ännu svårare att vara på två ställen samtidigt. Jag får väl nöja mig med att jag reklamfört hennes musik för fransmannen och endast fått positiv kritik tillbaka. Men hon är ju bra.
Ja, jag gillar de allt mer sjunkande temperaturerna här, luften blir friskare, bergen ar supervacka att se på och skulle man ha oturen att trampa pa hundbajs är det från och med nu (men kanske inte imorgon) mer sannolikt att det är mer hårt än löst. Bra va!
Campus
Efter jul börjar längdskidåkningen. Det ser jag framemot. Sympa...
Idag tänker jag på...
LISA!!!
För det är hennes födelsedag idag! Joyeux anniversaire, joyeux anniversaire...
*harkel* Jag hoppas att hon inte har något emot att bli grattad här på min sida...
( i så fall säg till...)
När jag var liten hade jag en brevkompis. Eller jag hade nog inte snarare en utan flera. Alltid hoppade man högt av glädje då man såg att man fått fyra nya brev från posten på en och samma dag från fyra olika brevvänner från olika delar av vårt avlånga land. Lite mindre glad blev man senare då man insåg att i lådan " Obesvarade brev" låg det ett tiotal. Jag besvarade brev ungefär lika snabbt som jag dammsugade mitt rum. Här kan vi verkligen snacka om kvalitet och kvanitet. Både vad gäller dammsugning som brevskrivande. Innehållet i dammsugarpåsen tydde på ett alltför dåligt städande på samma sätt som brevens spänning kan liknas vid en torr baguette som av misstag legat och torkat på köksbordet.
En utav alla dessa brevskrivarvänner sände mig ett brev på min födelsedag . Som rimmade. Tyvärr har det mesta utav denna rimmande ordlek fallit ur mitt minne men de sista raderna minns jag:
Det är synd att du bor så långt söderut för innan jag hunnit fram är väl tårtan slut...
Men i detta fall byter jag ut söderut mot norrut... så Lisa...det är synd att du bor så långt norrut för innan jag hinner fram är väl tårtan slut!
GRATTIS!
Tankar från 7 bis rue Gabriel Péri...
Idag sken solen på morgonen och joggingturen upp till Bastiljen övervakades av solen ... tills molnen kom och skymde den...men vad gör det , för jag har fyndat skidor idag! Begagnade men inte äldre än två säsonger. Så nu är det väl bara att åka eller hur var det nu... just det, snart är det tentatider och massa annat smått och gott som ska levereras in. Aj då.
Även den franska julen har fått kliva ut på scenen. Julmarknaden här på Place Victor Hugo går på högvarv, små ljuvliga marsipantomtar får slåss om uppmärksamheten tillsammans med lockande choklad, mustiga viner ( skulle jag tro) , kilotunga ostar som skulle få farmors Husmusen att emmigrera till Frankrike utan minsta tecken till tvekan och diverse handtverk. Det är mysigt och charmigt och trots att jag kollat minst tio gånger om i min kalender, har jag inte riktigt förstått att vi hamnat i december månad. Någonstans på den krokiga vägen eller kanske någonstans mellan campus och centrala Grenoble försvann min tidsuppfattning. Någonstans alltså eller ingenstans.
Får jag fresta med en liten fransk tomte eller ett litet körsbär?
På marknaden sprang jag på Steve från Kanada. Vi pluggar tilsammans
Jag har en vag känsla att veckan som spelar på sista versen inte riktigt har varit min. Kanske har den inte varit min då besöket hos frisören kanske inte blev vad jag hoppades. Jag hyser fortfarande negativa känslor gentemot henne. Klippa lite i detta land innebär klippa mycket och klippa fel, fel, fel. Ja, det är ett värdsligt problem men nästa gång klipper jag själv. Det mesta i livet kan man faktiskt göra själv. Så då kan jag lika bra klippa mig själv på samma sätt som man alltid bakar själv de bästa bullarna. Även om det skulle innebära att man bränner sig lite själv på kuppen. Men bränd blir man väl alltid någon gång i alla fall. Jag hade inget desinfektionsmedel men en flaska kvarglömd tequila. Det funkade alldeles utmärkt. Man tager ju vad man haver som en vis lady lär ha sagt en gång i tiden...
Boktips: Florian Zeller En fransk ung författare. Jag läste om honom om en tidsskrift i Sverige i våras och betar av hans böcker nu. De är bra, de känns, de är närvarande.